Den här sidan har korrekturlästs
248
Att vattnet uti Mara
Var bittert förr som nu;
Men se, vem är det trädet
Som sänktes i dess flod?
Jo, Jesus Kristus är det,
Som för oss led och dog.
5 Och märk, Han lydnad lärde
Igenom det Han led;
Gud satte därpå värde,
Han ”frälsningsfursten” blev.
Vid tanken på hans kärlek,
Som lidit har och dött,
Blir motgång, sorg och smälek,
Vårt Maravatten, sött.
229
Vad har Du, Jesus, gjort för mig?
Du har Dig själv utgivit.
Min synd var stor, din nåd var fri,
Ett offerlamm Du blivit.
Nu upphöjd på din Faders tron,
Hans härlighet Dig kröner,
För allt, din själ har lidit här,
Han rikligt där Dig lönar.
