Hoppa till innehållet

Sida:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu/288

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
270

Med mild, gudomlig hand.
Då uti Fadrens öra
Hörs Jesu Kristi röst,
Och sorgsna barnet undfår
Förlåtelse och tröst.

3 Men långt förrän vi känna
Vår synds förskräckelse,
Har Jesus trofast bedit
För vår upprättelse.
Din dyra nåd vi prisa,
Vårt hjärtas lov Dig ge,
I tjänsten outtröttlig,
Vår Förespråkare!

249

”Gud är kärlek”. Uti Jesus Kristus
Denna kärlek tog en full gestalt;
Och den kärlek, som utgivit Sonen,
Skall ock oss med Honom skänka allt.
Kristus har en gång i nåd försakat
Himlens sällhet och till jorden kom,
Ja, för oss, som voro dödens fångar,
Tog Han på sig Guds rättvisa dom.

2 ”Gud är kärlek”; må den sången ljuda
Över jorden ifrån pol till pol;