Den här sidan har korrekturlästs
29
När lyktad är den långa natt
Och vi, o Kristus, skåda Dig,
Då fria ifrån jordens tvång,
Vi lova Dig med bättre sång.
3 Du komma skall, — vad ljuvligt hopp!
Ack, snart vi till ditt möte gå
Snart slutat är vårt vandringslopp
Och vi en evig vila få.
Förklarade vi skola se
Dig ansikte mot ansikte.
27
Vad var det, o vår Gud,
Som gjorde, att din Son
För oss Du fritt utgav
Att bära all vår dom?
Blott kärlek ingav Dig att ge
För oss din Son, din Älskade.
2 Varföre kom din Son
Från himlen ned och tog
Uppå sig all vår synd
Och tåligt led och dog?
Oändlig kärlek Honom drev,
Då Han för oss här korsfäst blev.
