12
— Jag lovar det, sade Mikael fast och bestämt.
— Mikael Strogoff, sade tsaren högtidligt, tag då detta brev och res. — Res för Ryssland, för min bror och för mig. Gud vare med dig!
Kuriren gjorde en militärisk hälsning och lämnade genast det kejserliga kabinettet.
Tsaren vände sig därpå till generalen och sade:
— Jag tror, ni har gjort ett gott val, general. Denne Mikael Strogoff är i sanning en man.
— Ja, ers majestät, svarade generalen. Om någon människa skall kunna besegra alla svårigheter och framkomma med brevet till Irkutsk, så är det visserligen han.
Därpå avlägsnade sig generalen för att utrusta Mikael Strokoff för den långa resan. Tsaren gick ut på en balkong och blickade tankfullt ut i den milda, klara sommarnatten. Där, djupt under hans fötter, utbredde den stora millionstaden sina massor av hus och palats, sina torn, klockstaplar och minareter samt sina tre hundra kyrkor med deras lökformiga kupoler och silverkors. Tsaren inandades i fulla drag den rena, svala nattluften, lyfte därefter blicken mot höjden och viskade sakta:
— Gud beskydde min broder och Ryssland!
TREDJE KAPITLET.
Från Moskva till Nischni-Novgorod.
De väg, som Mikael Strogoff hade att passera mellan Moskva och Irkutsk, utgjorde en sträcka av 5,200 ryska verst. Då en verst är ungefär lika med en kilometer, utgjorde denna väglängd sålunda omkring 506 mil, d. v. s. elva gånger avståndet mellan Stockholm och Göteborg. Hade en järnväg förenat de båda städerna, skulle ett snabbgående bantåg kunnat passera hela denna vägsträcka
