30
Han nalkades nu den unga livländskan, räckte henne handen och sade:
— Syster!
Ett obeskrivligt uttryck av glad överraskning visade sig i hennes tårfyllda ögon. Hon förstod honom. Hon begrep, att Mikael inne hos polismästaren utgivit henne för sin syster blott för att kunna hjälpa henne att få fortsätta resan.
— Syster, upprepade Mikael Strogoff, vi äro berättigade att fortsätta vår resa. Kommer du?
— Jag följer dig, broder, svarade den unga flickan, i det hon lade sin hand i Mikael Strogoffs.
Och med allvarsamma ansikten lämnade båda polismästarens hus.
SJÄTTE KAPITLET.
Utför Volga.
Strax före klockan 12 på middagen ljöd ringklockan från ångaren Kaukasus, som låg förtöjd vid den stora Volgakajen i Nischni-Novgorod. Ur skorstenen på den med passagerare överfyllda båten uppsteg en lätt stenkolsrök, medan från ångpipan och säkerhetsventilerna utströmmade vit ånga.
Polisen övervakade med största noggrannhet båtens avgång och bortvisade obarmhärtigt alla dem bland de påstigna passagerarne, som icke hade rättighet att lämna staden.
Precis på slaget tolv ljöd den sista ringningen. Trossarne kastades loss, ångarens hjul piskade vattnet med sina skovlar, och Kaukasus ilade snabbt fram mellan de två städer, som bilda Nischni-Novgorod.
Mikael Strogoff och den unga livländskan hade fått gå
