Hoppa till innehållet

Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/13

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8
INLEDNING.

flydde med sina döttrar, så att det icke i hela staden fanns någon enda giftvuxen jungfru qvar längre. Sådant var förhållandet, när konungen befallde sin vezir att förskaffa honom en jungfru efter hans vana; och veziren gick bort för att uppsöka en, men kunde icke finna någon, utan återvände hem nedslagen och vredgad samt fruktande för konungens förtrytelse.

Veziren hade tvänne döttrar; den äldsta hette Sherasád, den yngre Dinjásád. Den förstnämnda hade läst åtskilliga historiska böcker och fordna konungars lefvernesbeskrifningar samt berättelser om hädangångna slägten; det säges, att hon samlat tusen volymer historieböcker, innehållande berättelser om fordom lefvande menniskor och konungar samt verk af skalder, och vid detta tillfälle yttrade hon till sin fader: Hvarföre ser jag dig så förändrad, så nedtryckt af bekymmer och lidanden? Det har blifvit sagdt af en bland skalderna:

Säg honom, som är nedtryckt af sorg, att sorgen icke skall fortfara för alltid!
Likasom lyckan har en öfvergång, så har olyckan också detsamma.

När veziren hörde dessa ord af sin dotter, berättade han henne allt, som händt honom med hänseende till konungen, och derpå svarade hon: Vid Allah, o min fader, gif mig till äkta åt denna konung: antingen skall jag dö och friköpa en af de rättroendes döttrar, eller skall jag lefva och bli orsaken till allas befrielse ifrån honom. — Jag besvär dig vid Allah, — utropade han, — att du icke utsätter dig för en sådan fara; men hon svarade: det måste så ske! — I sådant fall, — återtog han, — fruktar jag, att dig skall hända detsamma som det hände med åsnan och oxen och bonden. — Hvad var det, o min fader? — frågade hon.

Vet, o min dotter, — sade veziren, — att det en gång lefde en köpman, som egde rikedom och boskap samt hade en hustru och barn, och Gud, hvars namn vare prisadt! hade derjemte utrustat honom med förmågan att förstå djurens och foglarnas språk. Denna köpman hade sin bostad på landet, och i sitt hus höll han en åsna och en oxe. När oxen kom till det ställe, der åsnan var bunden, fann han henne ryktad och