När tidens hand leker med oss, meddelas oss olyckan genom hans kyss.
På himmelen finnas stjernor, som icke kunna räknas; men icke en blir förmörkad med undantag för solen och månen.
Huru många gröna och torra träd finnas icke på jorden; men icke något är utsatt för stenkastning, annat än det, som bär frukt.
Du tänkte allt godt om dagarna, så länge allt gick dig väl i hand, och fruktade icke för det onda, som ödet har i sitt sköte.
När han slutat dessa verser, sade anden till honom: Spar dina ord, ty din död kan icke afvändas!
Här varseblef Sherasád, att dagen grydde, och berättade icke vidare; men konung Shahrijárs inre glödde af längtan efter berättelsens fortsättande.
När morgonrodnaden inbrutit, sade Dinjásád till sin syster: Vid Gud, hur skön, hur täck och hur underbar är icke din berättelse! Hon svarade: Hvad är detta i jemförelse med det, som jag skall berätta nästa natt, om min herre, konungen, låter mig lefva; det skall bli ännu mer underbart och öfverraskande. Då sade konungen: Vid Gud, jag skall icke låta döda dig, förrän jag hört det öfriga af berättelsen; först efter nästa natt skall du dö. — Det var nu full dager, och solen började skina, hvarföre konungen stod upp och sysselsatte sig med sina regeringsangelägenheter.
Veziren, Sherasáds fader, var högeligen förvånad, när konungen ända till aftonen besörjde regeringsgöromålen. Konungen begaf sig då till sitt palats och sitt sofrum, dit Sherasád måste följa honom.
Sedan detta skett, hvilade bägge något litet; men nu sade Dinjásád till sin syster: Jag besvär dig vid Gud, min syster, om du icke sofver, så låt oss höra någon af dina vackra berättelser, på det vi måtte fördrifva tiden, medan vi vaka!
Då sade konungen: Afsluta först berättelsen om köpmannen och anden, ty den behagar mig. Och Sherasád sade: Det länder mig till nöje och heder, lycksalige konung!
