När sheiken, — så fortfor Sherasád, — varseblef kalfvens tårar, rördes hans hjerta af medlidande med honom, och han sade till herden: låt denna kalf stadna qvar i boskapshjorden! — Under tiden hade anden uttryckt sin förvåning öfver den sällsamma berättelsen, och gazellens egare fortfor som följer:
O herre och konung öfver andarne, medan detta skedde, stod min fränka, denna gazell, och såg på samt sade: slagta denna kalf, ty han är fet! men jag kunde icke göra det, utan befallde herden att föra honom bort, och han tog honom samt gick sin väg. Men under det jag satt i mitt hus följande dag, kom han till mig och sade: o min herre, jag har att berätta dig någonting, hvaröfver du skall bli glad, och jag har att fordra en belöning för det jag medför goda underrättelser. Jag svarade: godt! och han fortfor: o köpman, jag har en dotter, som lärde sig trolldomskonst i sin ungdom af en gammal qvinna i vårt hus; och i går, när du lemnade mig kalfven, förde jag honom till henne, och hon såg på honom, höljde sitt ansigte, grät, men log derefter, och sade: o, min fader, har mitt anseende sjunkit så djupt i dina ögon, att du ställer mig inför främmande män? Hvar, — sade jag, — finnas här några främmande män, och hvarföre gråter du och skrattar? Hon svarade: denna kalf, som du har med dig, är en son af vår husbonde köpmannen, och vår husbondes hustru har förtrollat både honom och hans moder, och detta var skälet, hvarföre jag skrattade; men att jag grät, det härledde sig af sorg öfver hans moder, eftersom hans fader låtit slagta henne. Och jag blef högeligen förvånad öfver allt detta, så att jag skyndade hit för att underrätta dig om saken, så snart jag hunnit öfvertyga mig om att det börjat dagas.
När jag hörde herdens ord, o ande, begaf jag mig bort tillika med honom, berusad utan vin af den ytterliga glädje och lycksalighet, som jag erfarit; och jag anlände till hans hus, der hans dotter helsade mig och kysste min hand, hvarefter äfven kalfven kom fram till mig och började hoppa omkring mig. Och jag sade till herdens dotter: är det sannt, som du sagt rörande denna kalf? Hon svarade: ja, o min herre; han är i sanning din son och ditt hjertas lefvande ande. — O jungfru, sade jag, om du vill åter förvandla honom till menniska igen, så skall den boskap
