Det var en gång en ålderstigen fiskare, som hade hustru och tre barn; ehuru han befann sig uti torftiga omständigheter, var det dock hans vana att icke lägga ut sina nät mer än fyra gånger hvarje dag. En gång begaf han sig vid middagstiden till hafsstranden och satte ifrån sig sin korg och kastade ut sitt nät och väntade, tilldess det låg utan rörelse i vattnet, då han började draga det åt sig och fann, att det var tungt; han anlitade hela sin kraft, men förmådde icke draga det i land, utan fattade slutligen i ändan af repet och slog en påle ned i stranden och band repet fast dervid. Derefter klädde han af sig och dök rundt omkring nätet och sträfvade, tilldess han fått det i land. Glad öfver sitt lyckade arbete, klädde han sig åter; men då han skulle se efter sin fångst, fann han i nätet blott kroppen af en död åsna. Vid denna syn blef han bedröfvad och utropade: det finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste! Detta var mig ett hårdt slag af ödet! Och han upprepade följande vers:
O du, som arbetar och sträfvar i nattens mörker samt i nöd och fara: spar din möda: ty Försynens bistånd vinnes icke genom sträfsamhet!
Han befriade derefter sitt nät från den döda åsnan, vred ur det, bredde ut det på nytt, steg ned i vattnet, utropade: i Allahs namn! kastade ut nätet åter och väntade, tills det sjunkit och låg stilla; derpå drog han det åter till sig och fann det ännu tyngre och svårare att få i land än vid förra tillfället. Han trodde nu, att det var uppfyldt med fisk; derföre band han det åter fast och klädde af sig och hoppade uti vattnet och dök, tilldess han fick nätet till land och kunde draga det upp på stranden; men då fann han deruti endast en stor lerkruka, full med sand och dy. Vid åsynen deraf, blef han djupt nedslagen och upprepade följande ord af skalden:
O, hårda öde, hör upp, eller, om du icke vill höra upp, mildra ditt våld!
Icke vinner jag ynnest af lyckan, ej heller gagn af mina händers arbete.
Jag kom hit för att söka mitt uppehälle, men har funnit all möjlighet dertill afskuren.
Huru mången okunnig sitter icke i lycka och glans! Huru mången vis är icke undanskymd i mörker!
