och derinuti låg derjemte ett papper, som innehöll några ord till tröst och råd.
Så snart jag läst och förstått denna skrift, brast jag återigen i tårar; min moder grät likasom jag, och jag fortfor att betrakta skriften samt att gråta, ända tilldess natten var nära. Under denna sorg gick ett år till ända. Efter dess förlopp rustade sig några köpmän i min stad, desamma, hvilka jag åtföljer i denna karavan, till att företaga en resa. Min moder rådde mig att reda mig sjelf till och följa med dem; hon sade: måhända skall resan skingra denna saknad och sorg, hvaraf du lider; och du skall vara borta ett år, eller två eller tre, tilldess karavanen återvänder, så blir kanske ditt hjerta gladt igen. På detta sätt öfvertalade hon mig, så att jag anskaffade några varor och reste med dem; men mina tårar hafva icke försinat under mina resor, ty öfver allt der vi stadna utbreder jag detta lärftsstycke framför mig, betraktar jag broderiet, tänker på min fränka och gråter öfver henne, såsom du ser, ty hon älskade mig på det hjertligaste och dog genom min ovänlighet. Jag har tillfogat henne idel ondt, medan hon icke bevisat mig annat än godt. När köpmännen vända tillbaka från sin resa, skall jag vända om tillika med dem, och skall jag då hafva varit borta ett helt år. Men ännu tilltager min sorg alltjemt, och den har blifvit stegrad endast till följd deraf, att jag rest förbi Kampher-Öarna och Kristallslottet.
Dessa öar äro sju till antalet, och deras beherrskare är en konung, vid namn Shah Zemân. Han har en dotter, vid namn Dunja, och det berättades mig, att det var hon, som broderat gazellerna, och att detta broderi, som var i min ego, var ett arbete af henne; men så snart jag fått veta detta, önskade jag på det högsta att få se henne, och när karavanen kom in i hennes land, skiljde jag mig ifrån densamma och vandrade omkring trädgårdarna, i hvilka det vexte träd i stort antal. Uppsyningsmannen öfver trädgårdarna var en ålderstigen sheik, och jag sade till honom: o sheik, hvem är egare af denna trädgård? Han svarade: konungens dotter, prinsessan Dunja, och vi äro nu invid hennes palats; men om det roar dig, så öppna den lilla dörren oeh tag en öfversigt af trädgården samt inandas doften från dess blommor. Då sade jag till honom: haf den godheten att tillåta mig sitta i denna trädgård, tilldess hon går förbi, på det jag måtte få den glädjen att se en skymt af henne! Shei-
