och omfamnade honom samt gjorde honom frågor om hans långa frånvaro; han meddelade henne allt, som vederfarits honom, från det första till det sista, och berättade, att Tadj el-Muluk skänkt honom hundrade kamelbördor tyger och dyrbarheter, och hon fröjdandes deröfver. — Detta är berättelsen om-Aziz.
Men Tadj el-Muluk återvände till sin älskade, prinsessan Dunja, och konung Shah Zemân rustade ut henne för resan med hennes gemål och svärfader; han tillsände dem förråder, skänker och dyrbarheter; de lastade sina lastdjur och afreste; men konung Shah Zemân följde dem tre dagsleder till vägs, förrän han tog afsked af dem. Då besvor konung Sulejaman Shah honom att återvända, och han vände tillbaka; men Tadj el-Muluk och dennes fader samt gemål fortsatte sin färd både natt och dag, tilldess de kommo till sitt land igen. Hufvudstaden var på det dyrbaraste prydd till deras emottagande, och konung Sulejman Shah satte sig på sin thron med sin son bredvid sig och utdelade skänker samt frigjorde fångar. Derefter firade han åt sin son en ny förmälningshögtidlighet; en hel månad fortforo sångerna och musiken, och brudtärnor i mängd stodo omkring prinsessan Dunja, som icke tröttnade vid att förevisas, lika litet som de tröttnade, hvilka beskådade henne. Tadj el-Muluk tog derefter sitt hem i hennes palats, efter det han först besökt henne, åtföljd af sin fader och moder, och deras lefnad förflöt i ogrumlad fröjd och glädje.
