196
inträde i Ala ed-Dins sal, bröt upp en marmorskifva i golfvet, gräfde ett hål derunder och nedlade i hålet en del af det stulna, men behöll det öfriga för sin egen räkning. Derefter fastmurade han marmorskifvan med gips såsom den varit förut, gick bort samma väg han kommit in och sade vid sig sjelf: jag skall sätta mig ned att dricka och ställa lampan framför mig samt tömma min bägare vid hennes sken. Dermed återvände han till sitt hus.
När morgonen kom, begaf sig khalifen in i sitt dagliga rum och fann der eunucherna söfda medelst bendj. Han väckte dem och gick til sitt säte, men fann der hvarken kläderna, signetet, radbandet, dolken, näsduken eller lampan. Då råkade han i högsta förtrytelse och klädde sig uti en drägt, som tillkännagaf hans vrede, — den var röd till färgen, — samt intog sin plats i rådsalen. Veziren nalkades, kysste golfvet inför honom och sade: måtte Gud afvända allt ondt från de Rättroendes Beherrskare! — O vezir, — svarade khalifen, — det onda öfverskrider alla gränser. Veziren frågade hvad som förefallit, och khalifen meddelade honom alltsammans. Och si! Walin anlände med Ahmad Kamâkim, mästertjufven, vid sin stigbygel, och fann khalifen intagen af ytterlig vrede. Så snart khalifen blef varse Walin, sade han till honom: o Emir Khâlid, huru står det till i Baghdad? — Allt är säkert och tryggt, — svarade han. Khalifen utbrast: du ljuger! — Huru så, o de Rättroendes Beherrskare? — frågade Wali'n. Och khalifen berättade tilldragelsen för honom och sade: jag befaller, att du skall skaffa mig alltsammans tillbaka. Wali'n svarade: de Rättroendes Beherrskare, matkarne uti ättikan alstras af henne och lefva uti henne, och likaså kan ingen främmande någonsin få tillträde till detta rum. Men khalifen sade: om du icke skaffar sakerna till rätta, så skall jag låta taga ditt hufvud. Då sade Wali'n: inan du låter döda mig, så låt döda Ahmad Kamâkim, mästertjufven; ty röfvaren och förrådaren är icke känd af någon annan än vaktens Mukaddam. Då sade Ahmad Kamâkim till khalifen; mottag min bemedling för Wali'n, så skall jag vara dig ansvarig för tjufven och följa honom på spåren, tilldess jag funnit honom. Ställ dock till mitt förfogande två män å Kadi'ns och tvänne å Wali'ns vägnar, ty den, som verkställt detta dåd, fruktar icke dig, och icke heller hyser han fruktan för Wali'n eller för någon annan. Khalifen svarade: du skall erhålla hvad du önskar; men undersökningen skall först ske uti mitt palats, sedan uti vezirens och uti Raïs es-Sittins palatser. —
