i ett hemligt gemak i sitt palats, men begaf sig till sin fader, som sade till henne: o min dotter, jag plågas i dag af en obestämd ångest, sitt derföre ned hos mig, att jag måtte dricka vin i ditt sällskap. Hon satte sig ned, och han befallde in vin, hvaraf hon iskänkte: och bjöd honom, tilldess han blef berusad, då hon lade något bendj i hans pokal, efter hvars tömmande han föll baklänges. Då begaf hon sig till Ala ed-Din, förde honom fram ur det hemliga gemaket:och sade till honom: din fiende ligger magtlös, gör med honom hvad du vill, ty jag har berusat honom och försänkt honom i dvala medelst bendj! Ala ed-Din gick dit och fann honom liggande i dvala; genast band han konungens händer och lade honom i fjettrar, men gaf honom derefter motmedlet mot bendj, så att han kom till sans igen och såg Ala ed-Din sitta i rummet med hans dotter i sitt knä. Då sade han: o min dotter, kan du behandla mig på detta sätt? Hon svarade: om jag är din dotter, så omfatta Islams lära, ty detta har jag gjort! Sanningen har blifvit uppenbar för mig, och lögnen har jag öfvergifvit; jag har ödmjukat mig inför Gud, Herren öfver allt skapadt; och är fri från den synden att följa någon lära, som strider mot Islam i denna verlden: och i den kommande. Om derföre du blir en Musulman, så skola vi omfatta dig med kärlek och hedersbetygelser; men i annan händelse skall det bli dig bättre att dö än att lefva. — Ala ed-Din förmanade honom likaledes på samma sätt. Men konungen vägrade och envisades, hvarföre Ala: ed-Din blottade en dolk och genomskar hans strupe från den ena halsådern till iden andra, antecknade på ett papper det, som hade tilldragit sig, och fäste detta papper, på den dödades panna.
Derefter togo de med sig sådant, som var lätt att medföra, men hade högt värde, begåfvo sig ifrån palatset och skyndade till kyrkan. Der framtog hon perlan, lade sin hand på en af densammas afslipade sidor, på hvilken bilden af en soffa stod inristad, och gned mot ristningen, — då, si! en soffa genast stod framför henne. På soffan satte hon sig tillika med Ala ed-Din och hans hustru Zubejdeh samt yttrade: i kraft af de namn och talismaner samt hemlighetsfulla tecken, som finnas ristade på denna perla, befaller jag dig: lyft upp dig med oss, o soffa! Genast höjde sig söffan i luften med dem och förde dem till en dal, der det icke fanns ett grönt strå. Der vände hon de öfriga fyra sidorna af perlan upp
