kastade en blick ditåt och fann der sin son och fruntimret, som följt ned tillika med honom; men bägge voro de förvandlade till svart kol, likasom hade de blifvit kastade i en eldgrop. Vid denna syn spottade han sin son i ansigtet och utropade: detta är hvad du förtjenat, du nedrige! Detta är straffet i denna verld; men ännu står uti andra verlden ett straff åter, som skall bli ännu mer strängt och räcka i evighet! — och han slog till honom med sin sko. Förvånad öfver detta behandlingssätt och med djup sorg öfver min frände, hvilken, tillika med qvinnan, jag såg på detta sätt förvandlad till kol, sade jag: vid Allah, stilla din vrede, o min farbror, ty mitt hjerta är bedröfvadt öfver det, som vederfarits din son, och vid tanken på huru det kan komma till, att både han och ungmön äro förvandlade till svart kol. Anser du det icke tillräckligt för honom, att han befinner sig i detta tillstånd, eftersom du ytterligare slår honom med din sko?
O son af min broder, — svarade han, — denna min son var från sin tidigaste barndom upptänd af kärlek till sin syster, och jag har mångfaldiga gånger förbjudit honom att öfverlemna sig åt denna kärlek samt tänkt i mitt hjerta: de äro nu barn; men när de bli äldre skall en skändlig gerning bli begången af dem; — jag fick verkligen höra, att sådant varit händelsen; men jag trodde det icke. Jag gaf honom stränga förebråelser derför och sade till honom: tag dig till vara för en sådan synd, hvilken ingen före dig har begått, och ingen skall begå efter dig! Om du det icke gör, skola vi utsätta oss för hat och förakt bland alla konungar ända till vår död, och berättelsen om oss skall bli spridd utomlands genom karavanerna; tag dig till vara, att en sådan gerning icke blir begången af dig, ty då skulle jag bli uppretad emot dig och taga ditt lif! Nu skiljde jag honom från henne och henne från honom, men den förkastade qvinnan älskade honom till ytterlighet; djefvulen tog dem bägge i besittning, och när min son såg, att jag hade skiljt dem åt, tillredde han i hemlighet detta ställe under jorden, förde hit de förråder, som du ser, drog fördel af min sorglöshet, när jag befann mig på jagt, och begaf sig hit. Men Sanningens Gud (hvars fullkomlighet vare prisad och hvars namn vare lofvadt!) vakade öfver dem och förtärde dem i eld, och straffet i andra verlden skall bli ännu mer strängt och fortfara i evighet. — Han började nu gråta, och jag grät med honom; och han sade till mig: du är min son i hans ställe. — Jag stod stilla en, stund och tänkte
