Medan jag röjde undan jorden från trädrötterna, stötte yxan emot en ring af bronz; jag bortröjde all mullen derifrån och fann, att ringen satt fast vid en lucka af trä, hvilken jag genast öppnade. Derinunder fanns en trappa; jag gick utföre denna, inträdde vid slutet deraf genom en dörr och såg ett konstrikt uppfördt palats, hvari jag fann en jungfru, lik en dyrbar perla, hvars åsyn från mitt hjerta bannlyste all ångest och sorg och bedröfvelse. Så snart jag blifvit henne varse, knäböjde jag, tillbedjande hennes skapare för alla de behag och all den skönhet, som han slösat öfver henne; hon såg på mig och frågade: är du en menniska eller en ande? Jag svarade henne: jag är en menniska. Och hvem, — fortfor hon, — har fört dig till detta ställe, der jag lefvat i fem och tjugo år utan att se någon mensklig varelse? — Hennes ord ljödo ljufligt för mina öron, och jag svarade: o, min herrskarinna, Gud har fört mig till din boning, och jag hoppas, att Han skall göra ett slut på min ångest och min bedröfvelse, — hvarefter jag för henne berättade mina lefnadshändelser från begynnelsen till slutet. Hon blef bedröfvad för min skull och grät och sade: äfven jag skall göra dig bekant med min lefnadshistoria. Vet, att jag är dotter till konungen öfver den längre bort belägna delen af Indien, herren öfver Ebenholz-ön. Min fader hade förmält mig med sonen af min farbror; men under min brölloppsnatt bortfördes jag af en ande, vid namn Djardjaris, sonen af Redjmus, Iblis' son; han sväfvade med mig genom luften och stadnade i detta palats, dit han förde allt, som jag kunde behöfva, såsom dyrbarheter, linne, husgerådssaker, mat och dryck. På tio dagar kommer han hit en gång och tillbringar här en natt, och han har sagt mig, att, i händelse jag är i behof af någonting vare sig om natten eller dagen, behöfver jag blott med min hand vidröra dessa två rader, som finnas skrifna öfver denna alkov, och inan jag hunnit taga min hand bort derifrån, skall han vara här. Nu hafva fyra dagar gått tillända, sedan han sist var hos mig, och sålunda stå sex dagar åter, förrän han kommer tillbaka; vill du derföre stanna hos mig fem dagar och begifva dig härifrån en dag förrän han återkommer? — Glad öfver förslaget biföll jag dertill, hvarefter hon stod upp, fattade min hand och förde mig genom en hvälfd dörr till ett stort och vackert bad, der jag aftog mina kläder, medan hon satte sig på en matta. Derpå lät hon mig taga plats bredvid sig och framtog sherbet af socker med muskus samt bjöd mig att dricka deraf; hon ställde derefter några rätter för mig, och sedan vi spisat och
