2
den stoltaste dröm om tvänne halfklots förening. Sålunda hade jag redan länge öfvergifvit tanken derpå, och det hade nästan fallit i glömska, Lyckligtvis är lifvet ett äfventyr, ja, ett äfventyr! Så har jag alltid funnit det vara, och i alla fall må man aldrig häpna eller förtvifla öfver någonting, icke ens då man tappat tråden på hafvets botten. En vacker afton sitter du i båt på den spegelklara fjärden, hvarest fiskarna spritta i solskenet. Du låter dina fingrar lekande glida genom det ljumma, friska, gröna vattnet; då griper du plötsligt om någonting som du tror vara en lång vajande tångstjelk … Käre vänner, det är ju ett äfventyr …! Jag fann tråden, fann den plötsligt, en gång då jag minst drömde derom, och nu skall jag med Guds hjelp leda den öfver och fästa den vid evighetens strand.
Det är af detta storartade verk, hvilket dock först måste skrifvas, jag anticiperar strödda drag, till hvilka jag hade gjort ett slags utkast. De skola återgifva några minnen och intryck intill det skifte af mitt lif, då jag på visst sätt sjelf begynte att lefva, bilder från min barndom och tidigare ungdom, hvilka jag helt visst frimodigt vågar meddela, utan fara att misskännas af den åhörare som jag kallar den rätte. De äro skrifna för mina barn och mitt eget samvete; derföre bära de inom sig sanningens eviga berättigande. Måtte de med denna sanningens makt tillika tjena till att kasta ett klarare ljus öfver åtskilliga karakterer och förhållanden, hvilka hittills sedda blott i offentlighetens bjerta, osäkra belysningar ännu aldrig blifvit till fullo eller med lugn uppfattade. För öfrigt kommer denna afdelning, med undantag af ett sådant försök till en familjkarakteristik, ej att innehålla någonting utomordentligt, inga märkvärdigare tilldragelser och händelser, än att de flesta menniskor skulle kunna meddela alldeles dylika, om de blott ville, om de icke af maklighet och oförståndiga betänkligheter läto afhålla sig derifrån.
