vi friska, lyckliga menniskor. Om du då alldeles icke kan afstå derifrån, så lofva mig, min egen vän, att vara försigtig. Jag sänder dig härmed ett stycke flanell af bästa sort, samt några reglor dem jag upptecknat och som jag ber dig med eftertanke genomläsa innan du tager dessa stygga bad. De äro indelade i tolf paragrafer, af hvilka de sex första afse helsan i allmänhet och kunna läsas af hvar och en som sätter värde på detta dyrbara goda; de andra innehålla några anvisningar om huru man skall förhålla sig före och efter bad. Jag är nu för nattmössor, isynnerhet stickade; men derom vill du ju icke höra talas; nå, nå, de komma nog! Men deremot slipper du mig alls icke, förrän du lofvat mig, ja med hand och mun lofvat mig, att du skall lägga dig till ylletröja. Ända från min ungdom har jag nyttjat ylletröja och funnit mig väl deraf. Den bör vara af tjock flanell, helst röd, den kryper mindre, och med hela ärmar; tillika hör du hafva ett yllebälte, det styrker bröstet. Hade jag varit förståndig och lagt mig till ett sådant, så skulle jag nu ej haft min svåra torrhosta, om hvilken jag berättat dig — ja, jag skulle ha berättat om den, men så kom du igen med dina tokerier, du mins nog, det var just samma dag jag hade haft den underliga drömmen om natten; jag satt i länstolen mellan väckaruret och det gamla valnötskåpet och nystade, och du satt framför mig med hand under kind och stirrade på mig — jag skulle just ha berättat om huru jag fick min svåra torrhosta, då du igen afbröt mig och sade: Helena, du borde aldrig vara klädd i annat än blått. Den röda färgen passar inte för dig. Den tillhör dagsljuset, munterheten, det praktiska lifvet. I den blå färgen bryter sig deremot det drömmande, gåtfulla, sylfartade i ditt väsen, din varelses hela trolleri. Den blå färgen är naturandarnas drägt; med dem är du beslägtad; dock endast så länge du är min trolofvade.
