Hoppa till innehållet

Sida:Unga kvinnor 1919.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
142
LOUISA M. ALCOTT

— Stackars gamla Hanna! När hon kom hem, såg hon ut som om hon haft björnar i hälarna på sig, sade Betty, under det hon med moderlig uppsyn pysslade om systerns fötter.

— Faster March är en riktig »sampyr», eller hur? anmärkte Amy och smakade med en kritisk min på limonaden.

— Hon menar vampyr, men det lönar inte mödan att bry sig om det. Det är för varmt att vara nogräknad med tokiga uttryck nu, mumlade Hanna.

— Vad skall du göra den tid du har ledigt? frågans Amy, i det hon mycket taktfullt bytte om ämne.

— Jag skall ligga och dra mig om mornarna och göra ingenting, svarade Margret, som satt hopkrupen i länstolen. Jag har blivit körd upp ur sängen i otta hela vintern och måst öda bort mina dagar med att arbeta för andra, därför tänker jag nu slå mig i ro och syssla med mina egna tankar.

— Hm, sade Hanna, ett sådant sömnigt liv skulle inte passa för mig. Jag har skaffat ihop en massa böcker, och tänker använda mina sötebrödsdagar till att sitta uppe i det gamla äppelträdet och läsa, när jag inte har något annat för mig.

— Låt mig få slippa läsa mina läxor på någon tid, Betty, utan leka och vila mig hela tiden som Margret och Hanna ämna göra, proponerade Amy.

— Nåja, det kan du få, om mamma tillåter det. Jag skulle vilja lära mig några nya sånger, och mina stackars dockor behöva verkligen få sin toalett litet upprustad till i sommar; det står rysligt illa till med dem och de ha nästan ingenting att ha på sig.

— Få vi det, mamma? frågade Margret och vände sig till fru March, som satt och sydde i vad de kallade »mammas vrå».

— Ni kunna försöka på en vecka och se hur ni tycka om det. Jag tror att ni om lördag kväll skola