Den här sidan har korrekturlästs
27
I dessa stunder, det är sannt, man slår
Sig ej till frihetshjelte för nationer;
Men till sig sjelf, till menniskan man går,
Och stunden bygger för vårt hjerta throner.
I dessa stunder utaf harmoni,
Hur enkelt och hur sannt man lifvet tycker!
Så vida skildt ifrån allt broderi,
Och vida skildt från modets alla nycker.
O, dessa stunder, jag dem njutit har,
Med deras bildverld, deras lif och under;
Och aldrig jag i paradiset var,
Om icke just i dessa sköna stunder.
Sjung, vestanvind, uti den svala lund,
Och må du, måne, fram bland stjernor blicka;
Jag sitter nu — just nu, i denna stund,
Vid sidan af en god och älskvärd flicka.
