Hoppa till innehållet

Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/170

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

156

Afzelius med full rätt, dels »att dess egentliga behag infal­ler under en lid då nationen deraf icke kan draga någon nytta», dels »att trädgården i lika, om ej större grad kan ersätta den trefnad, som balkongen skulle skänka».

Den kommitté, som utsågs att granska förslaget, och som bestod af Tycho Tullberg, J. G. Söderstedt, Ernst Björkman, Hugo Hamilton, Josef Henschen, Mauritz Lundell, Herman Örnmark, Ivar Afzelius och Wilh. Hellman, strök också den punkten i förslaget. Däremot tillstyrktes lifligt förslagets öfriga punkter, målning af förstugorna, takens kalkfärgande, tapeter och bårder, för­gyllda taklister, nya golf, dörröfverstycken i antik stil i nationssalen, delvis nya möbler, gardiner m. m . Efter synnerligen lifliga debatter antogs förslaget, och repara­tionen verkställdes under sommaren 1871. Henschen hann dock aldrig se sitt verk färdigt, ty han emigrerade samma år till Amerika. Penningar till reparationen in­samlades under en sångturné, som nationens sångsällskap samma sommar företog under Mauritz Lundells ledning.

Denna turné, till hvilken vi senare återkomma, för­tjänar så mycket hellre att ihågkommas, som den torde ha varit den enda, som Uplands nation företagit. Den 11 november 1871 ägde den ståtliga invigningsfesten rum. Festen synes ha fått sin särskilda karaktär också där­igenom, att inspektörs porträtt då aftäcktes i närvaro af nationens nyvalde hedersledamot, prokancelleren och ärkebiskopen A. N. Sundberg samt öfriga hedersledamö­ter.

Tyvärr saknades inspektor själf, men han sände i stället följande bref, som vi icke kunna neka oss nöjet att meddela, då det kastar ett så varmt och vackert ljus öfver det hjärtliga förhållandet mellan Mesterton och lands­männen. Brefvet har följande lydelse: