170
och Ivar Afzelius var en välkänd författarfirma. Likaså var Hugo Hamilton författare till åtskilliga spex.
Verksammast mot slutet af Mestertonska tiden va dock otvifvelaktigt Tom von Post. Af hans många spex ha icke så få utgifvits af trycket. Hans namn är knutet till vår nations andra originalspex, »Aenas och Dido eller Kärlekens underliga vägar eller Lottas förhållande till den grekiske korpralen, opera comique i två akter», som uppfördes första gången på Uplands nation vid mårtensgåsfesten den 12 november 1880 och sedan med förkärlek spelats där. Ur Tom von Posts penna ha åtskilliga andra spex flutit, som väl också gått öfver scenen hos oss, ehuru inga direkta uppgifter härom kunnat inhämtas. Vi nämna endast två. Det år 1882 skrifna spexet »För mycket kokes och ingen ved eller mamsell Anderssons inackorderingar» och »Långlån» från 1883. Af andra på programmen förekommande spextitlar må nämnas »Tosingar» den 14 november 1884, det synnerligen populära »Klosterrofvet» den 22 oktober 1887 och »Revolution i drifbänken» den 9 nov. 1888.
Man bör lägga märke till den borgerliga inhemska miljö, hvari spexet under denna tid hufvudsakligen rör sig. Ännu står spexet under afgjordt inflytande af 40-50-talets borgerliga dramatik. Af de på andra nationer, t. ex. Stockholms, yppigt förekommande parodierna på de Ibsenska samhällsdramerna har jag hos oss icke kunnat upptäcka några spår. Under nästa period får spexet en annan, mer färgrik karaktär och spelar helst i antiken. Af vår skildring framgår, att spexen regelbundet förekommo vid nationens mårtengåsfester. Under 70-talets förra hälft, då äfven denna sida af nationslivet företer sin högsta blomstring, »spexades» äfven under vårterminerna. I samband med inrättandet af teaterdirektörssysslan erhöll natioen sina första teaterstadgar, som
