172
dessa olympiska söner, som i torsdags afton lockade ned på vår nation alla gracer och nymfer och lekfulla genier. Men vi ha ingen skald och vi måste derför tillgripa prosan för att tolka våra känslor. Låt oss då säga med ens, att spexet var ypperligt, att vi aldrig sett något dylikt å Uplands nation, och vi hafva då sagt allt. Nu några detaljanmärkningar!
Lilla Alm[1] — för att börja med de sköna — visade sig som en värdig efterföljare till sin i teaterns annaler beryktade broder. Väl var han något lättsinnig i sina later, men som direktör Lundman plägar säga: blygsam het och moral duger inte vid teatern! — Wallin (Hugo Vilhelm) blyga blomma, hvad skall jag säga om dig. Skönhet egde du, behag egde du ock, men hvita händer saknade du. På tal om de sköna låt oss nämna några ord om fru Pyb.»
Om fru Pyb, hvars roll innehades af Alfr. Magnus Pettersson, heter det, att hennes skönhet var mäktig att i ett manligt bröst framkalla passioner, eldiga som Vesuvius. Det anförda må vara nog.
Om någon dylik tidning höra vi sedan ingenting förrän år 1883, då nationen utser Göran Björkman till redaktör utan ansvarighet och uttalar önskvärdheten af, att tidningens första nummer utkommer till årets mårtengåsfest. Vid sidan af spexförfattandet synes den litterära verksamheten framför allt ha riktat sig på visdiktningen. Som visdiktare i den glada genren förtjäna Ivar Afzelius och P. A. W . Gullbergson att nämnas.
Ett omtyckt visämne under 60-talets sista år var den så kallade Tullbergii lus. Det lilla djuret, hvars latinska namn är Pauropus Huxlei, blef besjunget i flera sånger, bland hvilka »Lusiaden» och »Lusextrakt i fem sånger»
- ↑ Ruben Alm och broder till den förut nämnde.
