174
ställdes kosan till Norrtälje och Östhammar, hvarest man nödgades stanna i två dagar på grund af en stark storm, som gjorde en tillämnad konsert i Öregrund om intet. Efter konsert i Gefle gjordes en angenäm afstickare till Falun, återigen på inbjudan af en gammal landsman, rektor Ali Floderus. Turnéns slutstation var Söderhamn, där den sista konserten hölls.
Bland årets fester intaga nu som förut majfesterna och mårtengåsfesten första-rangs-platsen. Majfesten varade i två dagar och började valborgsmässoaftonen med »färd knäppen», innan den sedvanliga uppmarschen till Slottsbacken företogs. En blick i samtida klubbjournaler ger vid handen, att valborgsmässofirandets väsentliga del, i den mån den angick nationen, var förlagd till timmarna innan marschen till slottet. Åtminstone har det i regel förbrukats flera kannor punsch före sången än efter densamma. Första maj firades efter delvis annat program då än nu. Dagen började med den sedvanliga bollslagningen, tre slag och ränna, en uppländsk folklek, som från katedralskolan invandrat i nationen och där fått fast fot. Bollslagningen hölls under olika tider på olika platser.
I äldsta tider torde den ha förekommit i Odinslund, flyttades sedan till Carolinaparken mellan bibliotekshuset och Carl Johans byst och slutligen till Slottsbacken. Efter bollslagningen var frukostmiddag anordnad à nationen, hvarefter de s. k. hälsningarne under eftermiddagens förlopp företogos. Den praxis hade nämligen under årens lopp utbildat sig, att nationerna första maj gåfvo gästroller på hvarandras lokaler och där i skämt och gamman förbrödrade sig med hvarandra. Upsalas gator en första-majeftermiddag denna tid erbjödo därför en brokig tafla, då man såg den ena nationen efter den andra i mer eller mindre ordnade tåg komma under afsjungande af respektive nationssånger och med fanan i
