Den här sidan har korrekturlästs
184
Och då den synen träder fram för vår blick, då händer det väl, att mången här i kretsen finns, hvars tanke ilar hän till en moder, som intet annat hade att gifva sin son, då han gick ut i verlden, än sitt hjertas tysta bön, till en syster, som aldrig visste hvad det ville säga att sticka i silke och sömma i guld. Dem alla gifva vi löftet, först då blir det rätt kraftigt och heligt för oss alla, och så visa vi bäst tacksamheten mot dem, som bragte oss gåfvan. Då är jag också säker uppå, att det icke skall förklinga med ordet, som bar det fram, att det skall gå som en tradition genom de generationer som vexla i våra led, då är jag viss om, att det skall minnas ännu, då duken mistat nyhetens glans och guldet därpå bleknat för solen. Landsmän, beseglen det löftet jag nu i edert namn gifvit genom att instämma med mig i det lefve jag höjer för de upländska bygdernas qvinna.»
Kraftiga hurrarop besvarade detta tal och sångarna uppstämde: »O yngling, om du hjärta har», efter hvars afsjungande nationen, företrädd af sina bägge fanor, under tonerna af »Uppsvearnas tåg går med makt och med ära» återvände till sin nationssal.
Den officiella delen af dagens fest var därmed till ända, men mera intimt fortsattes den sedan med middag hos inspektor, till hvilken flertalet landsmän voro inbjudna. Inom parentes må här omnämnas, att prof. Mesterton minst en gång i månaden hade särskilda mottagningar i sitt hem för landsmännen. Hos deltagarna i den ofvannämnda högtidligheten kvarlämnade den ett säreget vackert minne, och den tidning, hvars referat vi följt,
