skulle till bibliotekskassan erlägga en pliktsumma. Enligt stadgeförändringen af 1817 synes emellertid en förmildring i dessa kraf så till vida ha inträdt, att en junior för sådana ändamål kunde skaffa sig en ersättare i någon af de andra landsmännen. Men att detta ytterst sällan inträffade, anse vi troligt, då ju en väl skött disputation eller oration var det enda, som öppnade utsikten till framtida befordran inom nationen. Disputationerna försiggingo nu som under föregående århundraden på latin, medan orationerna alltmer började hållas på svenska. Särskildt svårt ha de äldre protokollen att bemantla sin förvåning öfver, att äfven svenskan med fördel kunde användas för slika lärda ändamål. Ämnesvalet för dessa orationer bestämdes naturligen af oratorns egen studieriktning. Det torde icke vara ur vägen att här göra en axplockning ur den rika mängd af ämnen, hvaröfver det orerades, helst som dessa i all sin nakenhet och utan några som helst kommentarer dock ge det tillförlitligaste och bästa intrycket af, om jag så får säga, innersidan af nationens lif, studierna, de andliga intressena, kanske också i någon mån de typiska tidsströmningarna. Prästmannen Carl Fr. Östman orerade sålunda om »Religionens sälla inflytande på samhällen», s. m . adjunkten Vretberg om »Den fordna kristendomen» samt Carl Pousette om »Några anmärkningar om Muhammed, dess lefnad och lära». Men icke heller andra, mer profana ämnen saknas.
I dec. 1803 orerar med. lic. Samuel Valler »på obunden svenska» »om den chemiska Vetenskapens upphof, fortgång och närvarande tillstånd».
Till samma ämnesgrupp hör phil. cand. Carl Gustaf Ahlbergs den 3 december 1820 hållna oration: »En kort framställning af astronomiens historiska utveckling med afseende på de män, som dertill bidragit under de tvenne
