mönsterskrifvaren Nyström till nationsvaktmästaren Uppling, som på grund af mindre ordentligt lefnadssätt hade svårt nog att infria sina arrenden och slutligen blef från sin vaktmästarsyssla afsatt. Den 30 maj 1823 beslöt alltså nationen att åt sin kurator uppdraga att anskaffa ritning till nationsbyggnad. En byggnadskommitté valdes ock, som på landskapet den 6 mars 1824 framlade sitt förslag om uppförande af en byggnad om en våning, 30 alnar lång och 15 alnar bred — alltså en sannskyldig Noaks ark, ehuru i mindre proportioner. Samtidigt vände sig nationen till sin gamle gynnare och ledamot, brukspatron von Zeipel, med begäran om att från hans egendom till billigt pris få tillhandla sig timmer till den tillämnade nationsbyggnaden. Den 4 december 1824 tillsättes en ny byggnadskommitté om 7 personer, nämligen: Docenten J. A. Winbom, J. P . Hyckerström, kuratorn S. J. Callerholm, J. G. Höjer, Carl M. Aurivillius, Claes E. Hedrén, samt, genom särskildt val, till skattmästare andre kurator Em. Schram. Sålunda stod saken ännu den 5 mars 1825, då en oväntad omständighet i hast förändrade situationen. På landskapet nämnda dag uppträdde nämligen vice kurator, mag. Fr. Höjer, och fäste landsmännens uppmärksamhet på en ganska viktig sak. »Han hade nemligen kommit i erfarenhet deraf, att Byggnadskommittén nu vore sinnad att uppföra ett plank kring nationens tomt. Detta plank ansåg mag. Höjer komma att stiga till en så betydlig summa, att fonden derigenom skulle ruineras, nationen skuldsättas och pengarna utan ändamål uppoffras, hans tanke vore deremot, att ej allenast intet plank borde uppsättas utan ock tomten såsom den der icke utan förlust kunde bibehållas, så fort som möjligt säljas och ingen byggnad påtänkas förrän nationen redan samlat de dertill erforderliga penningarna.» Man kan på grund af angreppets häftighet knappast undgå att
