Hoppa till innehållet

Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/66

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

Bremer kunde han för sitt lif icke tåla, och hans yttranden om den goda mamsell Frédérique försatte gärna fruntimren i raseri. Bland vittra författare satte han Walter Scott och Tegnér högst. På en af väggarna i hans våning hängde tre porträtt: Byron, Goethe och Rousseau. Här förekom understundom en presentation af säreget slag. »Här ser du djäfvulen, världen och vårt eget kött.» Bland det dåtida Upsalas många vitterlekare var Johan Nybom hans utvalda gunstling. Han satte honom till och med öfver Atterbom, hvars romantik Hwasser, trots sina många beröringspunkter med den, aldrig förstod sig på. Det var denne utomordentlige och egendomligt ut­rustade man, som Uplands nation efter Sven Lundblads utnämning till biskop i Skara och afflyttning från staden, med sällspord enighet korade till sin inspektor. Den 26 maj 1830 tog biskop Lundblad ett hjärtligt farväl af sina landsmän, och den 10 oktober samma år mottog Hwasser i sitt hem en deputation från Uplands-Roslags nation, som genom sin talesman, kurator, anhöll, att Hwasser måtte mottaga det nyss skedda valet till inspektor. För Uplands nation var ju Hwasser ingalunda en främling. Det var ju en den egna hembygdens fräjdade son, en inom vår nation med mångfaldiga uppdrag beklädd kurator och hedersledamot, i hvars händer man nu ville lägga den högsta ledningen af nationens öden. Det gifves i den mänskliga historien personligheter, hvilkas blotta namn innebära rika löften, och Israel Hwassers måste ha varit ett sådant. I hvilka afseenden dessa löften infriades med hänsyn till den uppländska studentnationens lif, få vi i det efterföljande tillfälle att se. Men det ojämförligt största och värdefullaste i Hwassers personliga gärning som Uplands nations inspektor få vi härunder icke se. Jag syftar naturligen till hvad han som person­lighet betydde för de enskilda medlemmarna af vår