spisning, mötte vittnet på aftonen den 25 September en folkmassa, ibland hvilken häktade Carl Gustaf Abrahamsson befann sig, samt iakttog, att folkhopen en stund under oväsende uppehöll sig utanför det hus, Handlanden Goldkuhl den tiden bebodde. Påföljde dag om aftonen begaf sig vittnet efter erhållen kunskap om ofoget vid qvarnarne, utåt vestra landsvägen till höjden på andra sidan om vice Häradsradshöfdingen Fricks egendom, derifrån vittnet, efter att hafva åsett en del af våldsamheterna, medföljde en åkande person till Talavid, hvarest vittnet träffade Fabrikören Malmberg och Konrektor Rosengren m. fl. herremän, för hvilka vittnet omtalade hvad vittnet iakttagit. Då i detsamma en folkhop kom tågande ifrån staden och rop hördes med uppmaning till stenkastning, vände vittnet i sällskap med bemälde herremän åter till Fricks egendom och igenkände, då massan under tiden tågade förbi, bland denna Bleckslagarelärlingen Öberg, Smedlärlingen Sven Petersson och Svarfvaren Andersson. Sedan vittnet härpå vikit af från vägan och åter intagit den höjd, som förut blifvit omnämnd, såg vittnet dels att en sträcka af stakettet kring trädgården var nedrifvet, dels att häktade Carl Hansson ryckte i detsamma, och dels hurusom en från trädgården kommande hop, bland hvilken äfven Carl Hansson befann sig, efter att ur det nedrifna stakettet hafva försett sig med spjelar, tågade af åt staden. Under det vid Lindmans gård på natten timade uppträde, hvilket vittnet jemte Färgarelärlingen Wilhelm Rafstedt och Vagnmakaregesällen Lindroth åskådade från trappan till Snickaren Gullbergs midt emot varande hus, hade vittnet sett en lärling hos Guldsmeden Edborg vid namn Carl Clasén kasta en sten mot Lindmans hus, samt derjemte iakttagit att någre Husqvarnaboer, medan oväsendet fortgick, uppehöllo sig i en öster om Gullbergs hus belägen gränd.
130:o Bleckslagaren Wadner: Efter att på aftonen ifrågavarande Onsdag hafva sammanträffat med Smeden C. A. Wahlin och Garfvaregesällen Engdahl, begaf sig vittnet först till vestra stadsdelen och sedan vittnet vid förbigåendet af Handlanden Borgs dåvarande bostad sett en hop folk samlad derutanför och att några fönster i byggningen voro utslagne, vidare åt vester. Då emedlertid ett uppehåll gjordes vid lägenheten Talavid, kom en folkskara förbitågande; och då häktade Himmelman sågs gå bredvid denna, kallade Smeden Wahlin på honom samt bad att han skulle göra vittnet och dess följeslagare sällskap. Begagnande den öfver höjderna ledande genvägen färdades vittnet, Wahlin, Engdahl och Himmelman vidare, hvaremot folkmassan tog den vanliga körvägen. Anlände till Mjölnaren Peterssons ladugård skiljde först Engdahl och sedan Himmelman sig från vittnet och Wahlin, hvilka båda gingo ned åt vice Häradshöfdingen Fricks egendom och måste, då en annan skara kom efter, bege sig ned på sjelfva gården, hvarest stenkastningen snart började; och iakttog vittnet att i den hop, som från hörnet af drängstugan började slå in fönstren, befann sig en lärling hos Gördelmakaren Nordström vid namn Rosell. För att undvika att träffas utaf de åt alla håll haglande stenarne, drogo vittnet och Wahlin sig upp åt berget och afbidade der slutet af uppträdet, hvarefter de återvände å väg till staden, men mötte vid Talavid Garfvaren Kjellberg, Smeden L. P. Wahlin, Målaregesällen Lindeskog och Smeden Andersson. De två förstnämnde af sällskapet, som nu återvände till ofvannämnde egendom, gingo något i förväg, samt efterföljdes af vittnet och de öfrige, dock icke längre än till förut omnämnda lada, hvarest de, efter att hafva vexlat några ord med ett par der mötande karlar, vände om och färdades i sällskap ända till Hallgrens hus på förstaden, derifrån Andersson tog vägen hem till sitt.
131:o Smeden Söderström: Vittnet, hvars bostad är belägen något utom östra tullen, hade på eftermiddagen den 26 September i något ärende till Slagtaren Lindgren besökt staden och, sedan detta blifvit uträttadt, i den folkhop, som genast efter skymningens inbrott samlat sig utanför Lindmans hus, sammanträffat med häktade Himmelman, i hvars sällskap vittnet sedan oafbrutet vistades en half timma, derunder vittnet och Himmelman, gående utmed norra sidan af gatan, hvilken i öfrigt var alldeles uppfylld med folk, begåfvo sig i vestlig riktning ända till kyrkan, hvarest de en längre stund uppehöllo sig; och kunde vittnet, som emedlertid hade tillfälle att iakttaga Himmelmans tillgörande, intyga att denne då förhöll sig stilla och fredligt. Sedan vittnet skilt sig från Himmelman, begaf sig vittnet hemåt, samt hörde, utkommet på landsvägen, oljud och hurrarop inne ifrån staden.
132:o Målarelärlingen Erik August Petersson: Vittnet egde ej kännedom om något, som kunde leda till upplysning i målet.
Berättelserna, upprepade ur protokollet, vidhöllos af vittnena.
Ifrån häktade Carl Magnus Gustafsson ingafs följande skrift:
”Till Vällofliga Rådhus-Rätten i Jönköping!
Som det ju genom afhörda vittnen och min egen bekännelse blifvit tillräckligt styrkt, hvad andel jag haft i uppträdena vid Dunkehalla den 26 sistl. September, så anhålles vördsamt att Vällofliga Rådhus-Rätten täcktes skilja mig vid målet samt afdöma saken, så vidt mig beträffar. Jönköpings Slotts-Häkte den 20 November 1855. Carl Magnus Gustafsson.”
som upplästes, hvarefter tilltalade Himmelman och dennes gesäll Andersson anhöllo att varda från häktet lösgifne; och tillsades parterne taga afträde, medan Rätten öfverlade om följande, för dem åter förekallade, afsagda
Utslag.
Med afseende å hvad, som under ransakningen numera förefalllit, finner Rådhus-Rätten skäligt tillåta Vagnmakaren Himmelman och Vagnmakaregesällen Johan Fredrik Andersson att tills vidare
