samt slöt sig på aftonen till patrullen vid dess tåg ut åt öster. Då vittnet, som emellertid skiljt sig från patrullen, omkring kl. 8 uppehöll sig å torget, såg vittnet häktade Skräddaregesällen Lundberg komma springande samt, uppgifvande hurrarop och svängande hatten, sluta sig till en af orostiftare bestående från öster kommande folkhop. Vidkändt.
164:o Garfvaren Janne Lindqvist: Medan patrullen, i hvilken vittnet jemväl deltog, uppehöll sig vid Lindmans hus ifrågavarande Onsdags afton, hörde vittnet Carl Gustaf Abrahamsson efter samtal med Prosten Modigh lofva denne att bege sig hem.
165:o Garfvaren Agrell: Lika med förra vittnet samt med tillägg att Carl Gustaf Abrahamsson äfven af Herr Hof-Rätts-Rådet von Sydow uppmanades att aflägsna sig.
166:o Kopparslagaren Holm: Under det folkskockning på aftonen den 25 September egde rum utanför Handlanden Lindmans hus, hade vittnet händelsevis kommit till stället och ändtligen efter många frågor fått underrättelse om ändamålet med det oväsende, som här bedrefs; och hade vittnet iakttagit att bland folkhopen Carl Gustaf Abrahamsson fört mesta oljudet samt att deribland jemväl befunnit sig Carl Svensson och Malmberg. Sedan under loppet af förmiddagen påföljde dag vittnet på flera ställen i staden sett folksamlingar, dem vittnet uppmanade att skingra sig, och jemväl bevistat det sammanträde som sagde dag hölls å Rådhuset, hade vittnet på aftonen endast en kortare stund varit ute och derunder iakttagit att folk åter samlat sig utanför Handlanden Lindmans gård, der mycket oväsende föreföll. Under det vittnet påföljde Torsdags förmiddag inne å sin gård samtalade med häktade Nils Jonsson, kom en Baron Falkenberg till vittnet och efterfrågade en af honom beställd proflykta till ett bränneri; och hade Nils Jonsson då häftigt utropat: ”nu är det rent rasande”, men sedan han erhållit underrättelse hvarom fråga var genast lugnat sig. Vidkändt.
Efter uppfattandet af ofvan antecknade berättelser, utlåt sig häktade Carl Gustaf Abrahamsson, att om han, som på Tisdags aftonen var rusig, då blifven tagen i förvar, någre vidare uppträden ej kommit i fråga; hvarjemte Carl Gustaf Abrahamsson förmenade, att som någre arbetskarlar ej deltagit i de våldsamheter, som på Onsdags aftonen föröfvades, de ej heller borde lida för det ofog, som af en hop lärlingar och gesäller, dem deras mästare ej kunnat hålla reda på, blifvit utöfvadt; och yttrade i anledning häraf häktade Svarfvaren Andersson, att om ej arbetskarlarne börjat, hade gesällerne och lärlingarne förhållit sig stilla och de samtlige undgått de svårigheter, hvarför de nu blifvit insatte.
Vittnesförhöret fortsattes härefter med
167:o Enkan Lena Katarina Johnsson, som uppgaf: att vittnet på begäran af häktade Lundbergs hustru, hvilken var orolig öfver dennes utevaro, ifrågavarande Onsdags afton begaf sig ut för att uppsöka Lundberg; att sedan vittnet träffat honom i en folkhop, med hvilken han högljudt samtalade och förgäfves sökt förmå honom att medfölja, hade vittnet återvändt hem, för bemälde hustru omtalat hvad vittnet erfarit samt åter i enahanda afsigt gått ut åt staden; att Lundberg, som nu ånyo anträffades, på vittnets uppmaning medföljde till dess de kommit midt på torget, då Lundberg under utrop: ”är jag ej min egen herre?” plötsligen vände om, samt att vittnet efter en half timmas förlopp hörde Lundberg omkring kl 9 vara hemma och i bevekande ordalag af sin hustru uppmanas att hålla sig inne; och är vittnet öfvertygadt derom att hustrun sedan ej släppte honom ut. Vidkändt.
168:o Skräddarearbetaren Lindberg, hvilken förmälde: att då vittnet, som har sin spisning hos tilltalade Skräddaren Lundberg, på uppmaning af dennes hustru att söka rätt på Lundberg och förmå honom bege sig hem, omkring kl. 7 på aftonen den 26 September gick ut åt torget, påträffade vittnet i en folksamling bemälde Lundberg, som då förhöll sig stilla och, på vittnets fråga hvar han uppehållit sig hela eftermiddagen, uppgaf att han jemte en vid namn Åkerlund varit ute och köpt kläde; att vittnet omkring en timma senare på torget åter träffade Lundberg, hvilken, ehuru han lofvade att straxt hörsamma vittnets uppmaning att gå hem, följde efter en folkhop, som drog af åt vester, samt att vittnet, vid ett besök i Lundbergs bostad omkring kl. 9 på aftonen fann denne vara inne; och ville vittnet påminna sig att Lundberg vid något tillfälle påföljde dag yttrade till vittnet: ”det var väl jag höll mig hemma i går qväll.” Vidkändt.
Protokollet för den 23 nästlidne November blef nu uppläst och lemnades utan anmärkning, hvarefter dels Skräddaren Lundberg anhöll att få komma på fri fot och dels från Carl Gustaf Abrahamsson och Carl Petersson samt Lundström ingåfvos följande två skrifter:
”Till Välloflige Rådhus-Rätten i Jönköping!
Undertecknade anhålla, jag Carl Gustaf Abrahamsson för min del, att målet om vårt deltagande i oroligheterna i Jönköping den 25 och 26 sistl. September måtte snart blifva afgjordt, emedan jag icke deltagit deri vidare än att jag sökt afstyra våldsamheter, som i oförstånd begingos af en hop lärlingar och yngre personer, samt att min mening med deltagandet endast var, att söka få spannmål och viktualier in på torget, så att icke förköp skedde till mitt och arbetande klassens förfång, och jag Carl Petersson, som icke är öfvertygad om någon brottslighet, vidare än att jag var närvarande hos Handlanden Lindmans om Tisdags qvällen och Onsdags morgonen, måtte tillåtas svara på fri fot, så mycket mer som mina 3 små barn ligga hemma sjuka och befinna sig jemte hustrun i behöfvande omständigheter, beröfvade, som de äro, min arbetsförtjenst, och jag för öfrigt under hela den tid jag vistats i staden och de
