vittnet omnämnt såsom vid Kjellbergs bygge samtalande med Nils Jonsson, varit Carl Petersson och Carl Svensson, hvilka från nu mera aflidne Daniel Andersson kommit med bud, att arbetarne skulle samlas vid Postiljonen Blomqvists nybyggnad.
174:o Barkman: Medan vittnet omkring klockan 9 på aftonen den 26 September uppehöll sig i backen å landsvägen ofvanför lägenheten Bäckalyckan, hörde vittnet häktade Skräddaren Hellstrand, den vittnet igenkände på målföret, ibland en der församlad hop värfva deltagare i tillernade våldsamheter, samt två gånger utropa: ”kom pojkar, vi ha gjort det mesta vi.” Vittnet, som i anledning af berörde uppmaningar fruktade att anses såsom deltagare om vittnet längre qvarstannade, aflägsnade sig snart från hopen, och såg ej hvart denna sedan ställde kosan. Sednare på aftonen, eller omkring klockan 11, varseblef vittnet, som vid tillfället befann sig i närheten af yttersta huset på förstaden, en mängd manspersoner, beväpnade med störar, ankomma från vester. Svarfvaren Dahlgren, som, utan att innehafva någon stör, befann sig bland desse, kom vid hopens förbigående fram till vittnet och omtalade, att han under qvällen varit anförare, samt att, vid ett besök i Häradsböfding Fricks bränneri, en större kran blifvit med en tung sten sönderslagen. Vittnet och Dahlgren begåfvo sig derpå till sjelfva staden, der de, tagande vägen åt lilla gatan, då ofvanbemälde folkhop deremot passerade den andra, besökte stora torget, hvarest vittnet, som snart skiljde sig från Dahlgren, likväl såg denne en lång stund uppehålla sig; och förklarade vittnet bestämdt, att Alm hvarken under vägen till torget eller medan vittnet der uppehöll sig var i sällskap med Dahlgren.
Tilltalade Dahlgren hördes i anledning af vittnets berättelse samt uppgaf, under förnekande att hafva fällt några af omvittnade utlåtelserna, att han väl, sedan vittnet tillsport honom om hvad de gjort vid Fricks egendom, en stund samtalat med vittnet vid det af vittnet omnämnda tillfälle; hvaremot vittnet, på aflagde eden, intygade, att Dahlgren utan anledning och på ett skrytsamt sätt omnämnde sin delaktighet.
175:o Engdahl: Sedan vittnet, som i vanlig tid ifrågavarande Onsdag gått till hvila, blifvit uppväckt af buller och ljud såsom af sönderslagna fönsterrutor, hade vittnet stigit upp och utanför Lindmans hus sett samlad en folkmassa, hvilken var sysselsatt med fönstrens inslående; och sammanträffade vittnet, under det våldsamheterna ännu fortsattes, med Svarfvaren Dahlgren, hvilken då ej hade några yttranden, som antydde delaktighet i eller gillande af våldsamheterna.
176:o Sellgren: Af nyfikenhet och utan att dertill af sin mästare, Smeden Andersson, blifva uppmanadt, hade vittnet, sedan vittnet torkat af sig sotet, på Onsdagsaftonen omkring ½ 8 begifvit sig åt staden i sällskap med Lärlingen Fägersten, samt vid Jernbron skiljt sig från denne; och påminner sig vittnet, att Smeden Andersson, då han sagde afton gick ut, hade rengjort sitt ansigte.
177:o Hofrätts-Kommissarien Carlson: Efter det vittnet vid ett besök inne i staden fått höra omtalas, att hopar af orostiftare begifvit sig ut åt Dunkahalla, hade vittnet, för att tillse ordningen vid det försäljningsställe af öl och dricka vittnet anlagt vid Talavid, begifvit sig hemåt, och, då vittnet funnit allt lugnt, vidare till vice Häradshöfdingen Fricks egendom, der vittnet, som befann sig midt ibland hopen, såg Svarfvaren Andersson, innan några våldsamheter ännu tilldragit sig. Då snart härpå stenkastning började mot stora byggningen, tog vittnet sin tillflykt åt parken, samt uppehöll sig här till dess vid soldaternes utfall hopen drog sig undan, då vittnet begaf sig ned på gården. En person, som sades vara mjölnare hos Häradshöfdingen Frick och innehade en dubbelbössa, aflossade ett skott mot den å nyo anryckande massan, och då hördes från denna ropet: ”framåt! gå på”, hvarefter stenkastningen förnyades med ökad våldsamhet. Vittnet, som åter drog sig undan till trädgården, såg hurusom en mängd pojkar vid den sidan af huset höllo på med fönstrens sönderslående, samt begaf sig, efter en stunds uppehåll i trädgården, öfver stakettet utåt landsvägen samt vidare ned åt Talavid, der vittnet jemte andra träffade Smeden Andersson, hvilken ej var sotig i ansigtet, samt i sällskap med desse återvände till det ställe der allmänna landsvägen delar sig åt olika håll; och hade, medan vittnet här uppehöll sig, en mängd manspersoner, beväpnade med störar, kommit från den södra vägen samt kringrännt vittnet och dess följeslagare, dervid en ung smärt karl, som hade en kort men ganska tjock stör i handen och kragen af rocken uppslagen omkring sitt svärtade ansigte, bestört, såsom det tycktes vid åsynen af vittnet, hastigt drog sig undan samt fortsatte vägen åt staden, dit hopen då genast medföljde.
178:o Sågmästaren Bolin: Tilltalade Åkerblad, hvars dotter är i tjenst hos vittnet, anlände kl. emellan 8 och 9 på aftonen, den 26 nästlidne September, till vittnets hus, omtalade att en hop orostiftare voro på väg från staden uppåt backarne, samt uppmanade vittnet att, för den händelse något besök tillernats vittnet, undanskaffa sitt bohag. Biträdde af Åkerblad började vittnet och dess folk att till Mjölnaren Nilssons helt nära invid belägna hemvist öfverföra hvad som fanns i huset; men under det arbetet härmed fortgick aflägsnade sig vittnet och Åkerblad till ett uppe å backarne, på långt afstånd från Fricks egendom, beläget torp, kalladt ”Utsigten”, derifrån vittnet och Åkerblad en stund lyssnade till bullret vid nämnde egendom, hvarefter vittnet, för att tillse flyttningen af sine saker, begaf sig åter till bemälde mjölnares hus, dit Åkerblad efter ¼ timma, och sedan oväsendet vid Fricks egendom redan upphört, äfven ankom, och hvarest han jemte vittnet och dess familj oafbrutet uppehöll sig under hela natten.
179:o Mjölnaren Nilsson: Under det, medan oväsendet förspordes nere vid Fricks egendom, flyttningen af vittnet Bolins husgeråd fortgick, hade denne och Åkerblad aflägsnat sig en stund; och
