Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/154

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
146

308:o Snickerelärlingen Carl August Petersson: Vittnet stod i tvärgränden vid Skolan, då en med störar försedd folkskara tågade förbi till Handlanden Lindmans gård, samt betraktade från gränden vid Skomakaren Fägerholms hus det uppträde, som derefter egde rum utanför Lindmans. I öfrigt lika med Lärlingen Sven Johansson.

309:o Snickarelärlingen Anders Andersson: Hufvudsakligen öfverensstämmande med Sven Johanssons här ofvan antecknade vittnesmål.

310:o Enkan Kristina Brandt: Onsdagsaftonen den 26 September kom tilltalade Skomakaregesällen Anders Johan Svensson till vittnet på aftonen, med begäran att få tillbringa natten i vittnets bostad. Efter erhållet bifall till nämnde anhållan, och sedan Carin Bremer och vittnets minderåriga dotter, hvilka vid nämnde tillfälle befunno sig hos vittnet, aflägsnat sig, gick äfven Anders Johan Svensson ut; men Svensson, hvilken vittnets minderårige son på begäran fått åtfölja, kom snart åter, samt hade äfven då gossen i sällskap. När sedermera den sista från Häradshöfdingen Fricks egendom återtågande folkhop gått förbi vittnets bostad, var Svensson och bemälte gosse ånyo ute en kort stund, men i öfrigt höll Svensson sig oafbrutet hemma hela aftonen, samt hade emedlertid icke några yttranden af upprorisk beskaffenhet, och var icke heller, så vidt vittnet kunde erinra sig, svärtad i ansigtet.

311:o Smedgesällen Carl Johan Blomgren: Vittnet, som klockan ½ 10 eft. m., Onsdagen den 26 September sistl. år, ensam gick hemifrån och åt vester, befann sig på en åker i närheten af Häradshöfdingen Fricks lusthus, i sällskap med Smeden Wahlins lärlingar och Vagnmakaregesällen Selinder, när detta af den upproriska folkhopen sköflades och stenkastningen som häftigast pågick. Vittnet tvekade till en början att närma sig i anseende till stenkastningen, men då en af vittnet okänd person försäkrade, att våldsverkarne ej kastade på stadsboer, gick vittnet längre fram, och hörde tilltalade Lärlingen Öberg, som kom ut från lusthuset, yttra, att ”det var svinaktigt att man ej fick ner sjelfva spetsen å taket”, hvarmed Öberg menade en derå befintlig prydnad. Derjemte varseblef vittnet vid samma tillfälle i upprorshopen tilltalade Andersson samt en Arbetskarl, som är anställd hos Garfvaren Malmberg, och ännu icke är i målet anklagad. Den sistnämnde hade en stör i handen. Från lusthuset tågade massan i marschtakt till bränneriet, hvartill vittnet och Selinder jemväl närmade sig; men då någon af de upproriska tillropade vittnet att gå dit, under hotelse att eljest skjuta vittnet, skyndade vittnet derifrån och återvände till staden. Sednare på aftonen gick vittnet till Handlanden Lindmans hus och träffades derstädes i hufvudet af en sten, på sätt vittnet Ekvall berättat, men kunde i öfrigt icke meddela någon upplysning i afseende på de vid Lindmans gård förefallna oordningar.

312:o Trädsnidaren Syver Odd: Vittnet var ifrågavarande Onsdags afton i sällskap med Öfverskäraren Lars Magnus Petersson och Bokhållaren Nilsson, vid det tillfälle bemälte Petersson i sin den 16 November sistl. år aflagda berättelse uppgifvit, men hörde icke Petersson dervid fälla några yttranden af upprorisk egenskap.

313:o Bokhållaren Carl Johan Nilsson: Lika med förut hörda vittnet Syver Odd, samt kunde i öfrigt icke meddela någon upplysning i saken.

314:o Fiskaren Carl Simmergren: Onsdagsmorgonen den 26 September sistl. år märkte vittnet vid sin ankomst till staden en mängd arbetare församlade utanför Handlanden Lindmans gård, dit de ville intränga, och hvarest högljudt språkades om spannmålshandel, samt föga uppmärksamhet lemnades åt vice Häradshöfdingen Rudlings i bevekande och allvarliga ordalag framställda uppmaningar till hopen att skingras. Bland en orolig folkhop, som vittnet sednare på dagen såg i vestra delen af staden, hörde vittnet Fabrikör Sahlström uppmana tilltalade Carlsson att gå hem, dock iakttog vittnet icke om Carlsson hörsammade uppmaningen. Eftermiddagen samma dag, klockan 8, besökte vittnet ånyo staden, samt något sednare Talavid, och träffade der en vid namn Blomstrand, i sällskap med hvilken, samt Herr Hofrätts-Sekreteraren och Riddaren Stridbeck, vittnet återvände till staden. Under vägen dit möttes några personer, hvilkas tal och hållning syntes vittnet misstänkta, hvarföre vittnet om dem fällde det af bemälte Hofrätts-Sekreterare omvittnade yttrande, att ”de voro folk af rätta sorten”; dock kände vittnet icke någon af dem.

315:o Arbetskarlen Peter Käll: Bland en ifrågavarande Onsdags förmiddag utanför Handlanden Borgs salubod församlad skara af arbetare igenkände vittnet tilltalade Carlsson, som Herr Landssekreteraren och Riddaren Brorström uppmanade att förhålla sig stilla och beskedligt. Härtill svarade Carlsson, att arbetarne skulle vara beskedliga, men att de också ville hafva sin rätt, samt att deras önskan i sådant afseende vore, att den spannmål landtboerne körde till staden skulle torgföras och icke på förhand uppköpas af handlande. En stund derefter varseblef vittnet huruledes en för vittnet obekant officer af kort vext vid Jernbron omringades af en folkhop. I denna folkhop befunno sig, jemte andra, som vittnet lemnade utan vidare uppmärksamhet, nu mera aflidne Daniel Andersson och tilltalade Sjö. Vid båda de tillfällen, hvarom vittnet nu berättat, talades mycket och högljudt om förköp och spannmålshandel, såsom föremål för arbetarnes missnöje. Vittnet besökte visserligen Bäckalyckan, och stod der en stund ifrågavarande afton, men då voro våldsbragderna redan slutade vid Häradshöfdingen Fricks egendom och fridsstörarne derifrån bortgångna.

316:o Skräddaren Lars Ödqvist: Vittnet besöktes ifrågavarande Onsdagsafton af förut afhörda vittnet Klädmäklaren Larsson och till vittne åberopade Målaren Petersson, hvilka uppehöllo sig inne