Åklagaren ingaf följande prestbetyg:
”Arbetskarlen Johannes Svensson ifrån N:o 48 Vestra Förstaden är född den 21/6 1826 i Hakarp, eger klen christendomskunskap, obehindradt tillträde till Herrans bord samt är straffad för första resan stöld; betygar: Jönköping den 11 Februari 1856. C. G. Modigh.”
som upplästes; hvarefter Åklagaren, med tillkännagifvande att han skriftligen anmodat vice Häradshöfdingen Frick och Handlanden Lindman att i dag sig vid Domstolen infinna, för att uppgifva värdet å de skador, dem blifvit af upprorsmännen tillfogade, ingaf från bemälde Frick och Lindman ett å baksidan af kallelsen tecknadt så lydande anförande:
”Som jag icke är i tillfälle att närmare uppgifva beloppet af den skada å husgeråd och fönster, som blifvit mig tillskyndad, och för öfrigt anser mig icke ega någon utsigt att för samma skada och förlust erhålla godtgörelse; så har jag icke eller framställt något ersättningsanspråk, det jag än ytterligare härmed mig afsäger. Jönköping den 11 Februari 1856. R. Frick.
Häri förenar sig undertecknad. Jönköping den 11 Februari 1856.
Bevittnas af C. F. Ekvall.”
Efter anteckning häraf tillkännagaf Åklagaren dels att Sjömannen Carl Sjöberg, mot hvilken under ransakningen skäl till misstanka för delaktighet uti oroligheterna förekommit, nu mera blifvit uti Hjo gripen och af Stadsfisklen A. Törner derstädes till Konungens Befallningshafvande här i länet införpassad, dels ock att Åklagaren för att i målet vittna till denna dag inkallat Tornväktaren Anders Andersson, Målaregesällen Anders Peter Edling, Kopparslagaregesällen Lars Andersson, Målarelärlingarne Carl Ljungstedt och Johan Jonsson, Sadelmakarelärlingen Anders Johan Glader, Bagarelärlingen Fredrik Ström samt Glasmästarelärlingen Anders Lindqvist, hvilka alla voro vid Rätten närvarande.
68:o Sjömannen Carl Sjöberg, som är af medelmåttig längd, stark kroppsbyggnad, har blå ögon samt ljusa hår och ögonbryn, och emot hvilken Åklagaren nu framställde enahanda ansvarspåståenden, som emot öfrige i målet tilltalade, hördes till en början och uppgaf angående sine lefnadsomständigheter: att han vore född den 27 Mars 1826 i Skaraborgs län, Wadsbo härad och Ullervads socken af Torparen Anders Andersson och dennes hustru Beata Persdotter; att han efter att oafbrutet intill uppnådd ålder af aderton år hafva vistats hemma hos sine föräldrar, började befatta sig med sjömansyrket, dermed han sedermera fortsatt, samt att han förut ej varit för brott tilltalad. Beträffande de oroligheter om hvilka nu är fråga, förnekade Sjöberg ej allenast all delaktighet deri, utan äfven kännedom om att sådane varit å bane samt påstod i början, att han den 25 och 26 sistl. September icke ens uppehållit sig i staden men vidgick slutligen, att han förstnämnde dag med båten Leonard från Brandstorp, hvilken han då förde, legat här i hamnen och för Herr Rådmannen Kahnbergs räkning lossat en last tegel, hvarmed han varit sysselsatt långt efter det andra arbetare slutat sine dagsverken, eller, som Sjöberg förmodade, till klockan 9 på aftonen, hvarefter Sjöberg genast gick till hvila ombord på omförmälde båt, å hvilken besättningen förutom honom utgjordes af en fjorton års gammal gosse vid namn Johan, den Sjöberg medtagit från Grenna. Sedan Sjöberg den 26 September på förmiddagen klarerat och fört båten genom jernbron samt derefter dels hos en bagare, som har sin bod å förstaden i närheten af Bierhalle, inköpt bröd, dels ock hos Handlanden Warolin försett sig med sill till proviant under resan, hade Sjöberg, utan att besöka vare sig Kronomagazinet, om hvars belägenbet han sade sig ej hafva kännedom, eller någon del af den egentliga staden, mellan klockan fyra och fem på eftermiddagen afseglat härifrån, medhafvande såsom passagerare en äldre man vid namn Petersson och en piga vid namn Karin, hvilka, båda hemma vid Hästbäcken i Brandstorps socken, varit här i staden och försålt korgar; och tillkännagaf Sjöberg, på fråga, att han ej med full visshet kunde minnas hurudana kläder, han sagde dagar varit iklädd, men ville erinra sig att han begagnat den blåa rock, han nu har på sig, samt mössa.
Ofvan antecknade till vittnen åberopade personer, mot hvilka de tilltalade förmälde sig icke hafva jäf, men förbehöllo sig öppen rätt att, ifall af befogenhet, sådant framdeles anföra, fingo nu företräda och aflägga vittnetseden, om vigten hvaraf de påmindes och på hvilken de vid med den anställde särskildta förhör, berättade:
318:o Tornväktaren Andersson: Vittnet var väl närvarande vid det tillfälle, då upprorsmännen under aftonen den 26 September voro samlade i närheten af Assessor Wickboms gård, men någon viss person ibland desse hade vittnet ej igenkänt, samt egde icke heller kännedom om något annat, som kunde leda till upplysning i målet. Vidkändt.
319:o Målaregesällen Edling: Vid det vittnet i sällskap med 125:te vittnet Nils Johan Andersson aftonen den 26 September besökte Dunkahalla, iakttog vittnet, att Carl Hansson, så länge vittnet uppehöll sig der, stod på vägen och samtalade ”helt förtroligt” med Häradshöfdingen Drake om ämnen, dem vittnet för afståndets skull icke kunde uppfatta. Vidkändt.
320:o Kopparslagaregesällen Andersson: Omkring kl. ½ 10 å den af förra vittnena omnämnda dag hade först en folkhop å väg åt öster tågat förbi Kopparslagaren Holms hus, å trappan till hvilket vittnet uppehöll sig, samt något derefter Carl Hansson helt allena och obeväpnade kommit gående. Vittnet hade då slutit sig till Carl Hansson och i sällskap med denne gått i samma riktning, till dess de
