Den 26 Mars 1856.
Närvarande:
| Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker; | ||
| Rådmannen: | Herr | G. Kahnberg, och |
| „ | „ | A. Elfström. |
| Adj. Ledamoten C. Forssell. | ||
Uti målet emellan Stadsfiskalen Strömberg, Åklagare, samt häktade Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson m. fl., anklagade för uppror, förenade sig Rådstufvu-Rättens Ledamöter, efter enskild öfverläggning, om följande
Utslag
afsagdt den 4 April 1856.
Rådstufvu-Rätten har ransakningen i detta mål sig föredragas och föreläsas låtit; och hvad först angår emot en del vittnen framställde och fullföljde jäf, så är väl i sådant hänseende anmärkt, af Arbetskarlen Johan Andersson, att Frans Jonsson vore Anderssons uppenbare ovän, af Fabriksarbetaren Herman Dyberg, att Frans Jonsson skulle hafva tillgripit ett ur och följaktligen icke vore af den frejd, att vitsord kunde hans vittnesmål tilläggas, af Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, att nuvarande Poliskonstapeln Gustaf Collin vore Carlssons uppenbare ovän, af Strumpväfvaren Carl Gustaf Malmgren, att Brefbäraren Lundqvist, vid det tillfälle hvarom hans vittnesmål handlade, skall varit af starka drycker öfverlastad, och af Arbetskarlen, Stenroddaren Johannes Petersson, att Handlanden Warolin vore Johannes Peterssons uppenbare ovän, hvarförutan Smedlärlingen Johan Fägersten och Garfvaregesällen Per August Andersson i jäfsafseende sökt ådagalägga, Fägersten, att Fabrikören Nyström skulle i oroligheternas föröfvande deltagit, och Per August Andersson, att emellan honom och vittnena Gesällen Kristian Berglund och Garfvaregesällen Anders Johan Ljungberg vore rådande uppenbar ovänskap; men emedan Dyberg icke ens gittat visa, att åtal rörande Frans Jonssons förmenta tillgrepp är vordet emot honom anstäldt, samt öfrige anmärkningar, såsom obestyrkte, icke heller förtjena uppmärksamhet, varda desamme af Rådstufvu-Rätten ogillade; hvaremot, med hänseende till dels hvad förre Brandvaktskorporalen Anders Ryd vid ifrågavarande tillfälle, i utöfningen af sin dåvarande befattning, låtit sig till last komma, och dels Smedgesällen Carl Erik Blombergs vittnesmål angående Smedlärlingen Gustaf Sandberg, Drängen Johan Magnussons vittnesmål angående förre Brandvaktskarlarne Carl Bergsten och Gustaf Friberg, mot hvilken sednare Arbetskarlen Johan Malmberg anmärkt, att Friberg och Malmberg voro syskonbarns barn, Herr Prosten C. G. Modighs vittnesmål angående Arbetskarlen Johan Lind och förre Brandvaktskarlen Sven Blixt, Bokhållaren Hays, Muraren August Jonssons och Smedgesällen Johannes Svenssons vittnesmål angående förre Polisbetjenten Nicolaus Hök, Tunnbindarelärlingen Johan Sandgrens vittnesmål angående Smedlärlingen Wilhelm Carlsson, Målaregesällen Erik Johan Anderssons vittnesmål angående Målarelärlingen Johan Jonsson och Garfvarelärlingen Anders Magnus Esbjörnssons vittnesmål angående Bagarelärlingen August, hvars rätta namn vore Fredrik Ström, ej mindre bemälde Ryd, Sandberg, Bergsten, Friberg, Lind, Blixt, Hök, Carlsson, Jonsson och Ström än äfven Arbetskarlen Johan Johansson på Hörnet, såsom besvågrad med Skomakarearbetaren Gustaf Pantzar, Skräddaregesällen Johan Fredrik Linder, som först vittnat men sedermera uppträdt såsom angifvare, och Smeden Carl Andersson, som efter aflagdt vittnesmål är vorden i saken tilltalad, förklaras för återgångsvittnen, hvilkas berättelser följaktligen icke kunna laga bevisningskraft tillerkännas.
I hufvudsaken inhemtas af handlingarne, att åtskillige af stadens arbetskarlar under någon tid före de den 25 och 26 samt på natten till den 27 sistlidne September här förefallne oroligheter, öfverlagt och sig emellan fattat beslut om vidtagande af åtgärder i syftning, att förmå visse härvarande affärsmän, att afstå från deras handel med spannmål, hvarigenom, äfvensom medelst detta lifsmedels utskeppning till utrikes orter, en ökad prisstegring, enligt de arbetande klassernas föreställningssätt, till deras skada skall uppkommit; att en del arbetskarlar klockan 8 på aftonen den 25 sistlidne September, af förenämnde anledning och efter träffadt aftal, samlats utanför Handlanden S. Lindmans hus samt, under oljud och hotelser emot hans lif, fordrat att han skulle på gatan utkomma; att de derstädes omringat och tilldelat Arrendatorn S. J. Bladh från Tannarp, såsom känd tillverkare af bränvin, några knuffningar, men att han, genom andra personers mellankomst, blifvit från vidare misshandling fredad; att enär uppträdet fortfarit, utan afseende derpå att t. f. Borgmästaren, som emellertid till stället ankommit, uppmanat de der församlade, att till stillsamhet och ordning återgå samt åtskiljas, Polisbetjeningen gjort försök att gripa en af anförarne, Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, men att han satt sig till motvärn och, med folkhopens understöd, sådant förhindrat; att sedan deri blifvit uttalade hotelser, att oroligheterna dagen derpå skulle fortsättas, densamma omsider skingrat sig, hvarefter i närheten af Handlanden Lindmans gård påträffats en på sidorna blankslipad yxa samt en till stupstock formad trädkubb, hvilka redskap den illasinnade hopen till stället medfört; att sedan Arbetskarlarne Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Johan Malmberg och Carl Svensson,
