hvilka svaranden igenkände tilltalade Sjö. En bland dem, gesällen Wallin, lemnade svaranden en bössa, hvilken svaranden kastade från sig, då Wallin tog upp den och slog den sönder.
Sedan samtlige svaranderne nu blifvit hörde, beslöts, att ransakningen skulle fortsättas nästa Fredag kl. 10 f. m., hvartill de tilltalade komma att förvaras i Länshäktet. Ut Supra.
S. Borgström.
Protokoll, hållet vid Rådhus-Rättens i Jönköping sammanträde i Hamndrängen, Timmermannen Daniel Anderssons hemvist, gården N:o 26 i Jönköpings Vestra förstad, den 30 September 1855.
Närvarande:
| Borgmästaren, Assessorn G. F. Asker, | ||
| Rådmannen | Herr | A. G. Rudling, som äfven förde Protokollet, samt |
| ” | ” | C. Seipel. |
Sedan Stadsfiskalen A. F. Strömberg anmält sig vilja emot Hamndrängen, Timmermannen Daniel Andersson anställa åtal för delaktighet i upproret här i staden den 25 och 26 i månaden, samt anmälan jemväl skett, att bemälde Daniel Andersson nästlidne gårdag intagit skedvatten och deraf vore lifsfarligt sjuk, hade Rådhus-Rätten beslutat att nu anställa förhör med Daniel Andersson i hans hemvist.
Daniel Andersson, som befanns sängliggande men hade full sinnesredighet, underrättades om ändamålet med Rättens sammanträde och uppmanades att afgifva en sannfärdig bekännelse om sin delaktighet uti ifrågavarande brott, samt om allt hvad han i afseende å detsamma hade sig bekant.
De upplysningar han derefter lemnade och de svar på framställde frågor han afgaf, innefattas uti följande berättelse:
En längre tid, redan under sistlidne sommar och sedan, hade Andersson sport att mycken ovilja varit rådande emot åtskillige personer, hvilka här i staden och i orten uppköpt spanmål till utskeppning, men, Andersson veterligen, hade nämnde ovilja icke föranledt beslut om vidtagande af någon åtgärd till förhindrande eller minskning af uppköpen förr än Lördagen den 22 i månaden, då priset på råg betydligt stigit och tillförseln deraf på stadens torg varit otillräcklig för dem som velat göra små uppköp för eget behof. Andersson, som var föreståndare för trähusbyggnaden på Postiljonen Blomqvists tomt, äfvensom för andra byggnads-arbeten dels hos Jernhandlaren Söderblom, dels hos Skräddaren Wahlberg, dels hos Bryggaren Krönlein och dels hos Handlanden Sven Lundberg och hade under sitt befäl 42 Timmerkarlar, af hvilka 34 arbetade hos Blomqvist, hade sistnämnde dag vid middagsrasten samtalat i ämnet med dessa timmerkarlar och med dem öfverenskommit, att, såvida icke påföljande torgdag, Onsdagen den 26, priset på säd blefve billigare och tillförseln ymnigare, så skulle de berörde dag besöka Handlanderne Lindman och Borg jemte Goldkuhl, hvilka i parti uppköpte spanmål till skeppning och tillsäga dem att de icke måtte, på sätt som skett, uppköpa spanmål och förorsaka dyr tid. Denna öfverenskommelse hade skett under det dessa arbetare befunnos å Blomqvistska byggnaden, hvarpå de arbetade. Andra hade icke tillstädesvarit och Andersson hade icke heller annorstädes delgifvit andra förutnämnde öfverenskommelsen, men han förmodade, att en af hans biträdande timmermän, Johan Malmberg, för Stenroddarne Carl Svensson, Carlsson och Petersson, m. fl. omtalat timmerkarlarnes nämnde beslut; dock hade icke Andersson derom närmare kännedom, och han hade icke eller bedt Malmberg eller någon annan yppa öfverenskommelsen. Om upploppet Tisdagen den 25 hade Andersson icke haft kunskap förr än påföljande morgon, och han förmodade att åtminstone icke Malmberg då skolat deltaga i detsamma, såvida han icke varit drucken. Då Andersson sport, att Malmberg jemte Stenroddarne Carlsson och Carl Svensson blifvit kallade, att Onsdagen den 26 på morgonen infinna sig hos Rådmannen vice Häradshöfdingen Rudling, som i Herr Borgmästaren Assessorn Askers frånvaro förrättade hans embetsgöromål, hade Andersson tillsagt sina arbetare att de kunde medfölja dit, och då Timmermannen Nils Jonsson, som är föreståndare för en trähusbyggnad i Garfvaren Kjellbergs gård och har under sig 25 timmermän, kommit och frågat om också hans nämnde arbetare skulle medfölja, hade Andersson svarat ”ja”. Hos v. Häradshöfdingen Rudling skulle arbetarne andraga sina klagomål emot spanmålshandlarne och desse skulle sedan besökas i ändamål som förut blifvit beslutadt. Andersson hade dock anmanat folket att icke begå någon våldsamhet. Af Anderssons arbetare hade någre varit Brandvakter, och desse hade af Andersson fått tillsägelse, att icke deltaga i de beslutade åtgärderna innan de fått afsked ifrån sin nämnde tjenst, hvarjemte Andersson sagt dem att de kunde begära afsked, hvarom de också varit ense; och hade de för Brandvakts-korporalen Ryd, som, efter anmodan, tillstädeskommit, anmält sitt nämnde beslut. Timmermannen Malmberg samt Stenroddarne Carlsson och Carl Svensson hade blifvit utsedde till talmän för öfrige arbetarne, derför att de blifvit kallade till förhör hos v. Häradshöfdingen Rudling och således i allt fall skulle infinna sig hos honom. Andersson sjelf hade icke
medföljt hvarken till v. Häradshöfdingen Rudling eller till spanmålshandlarne, utan qvarblifvit på
