Petersson och Svarfvaren Andersson, äfvensom vittnet nyss förut vid Vedtorget iakttagit att Smedlärlingen Sven Petersson varit i samma sällskap, men att vittnet, som ej gått ända fram till gården och före tumultets slut aflägsnade sig, ej kunde meddela några upplysningar om folkhopens företag; dock hade vittnet hört att skott aflossades.
34:o Smedlärlingen Sven Gustaf Johansson: att vittnet icke kände någon person i den folkhop, som var samlad på gatan utanför Handlanden Borgs hus när fönsterna derå inslogos; att vittnet aftonen samma dag eller Onsdagen den 26 September varit närvarande då våldsamheterna vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvades; att vittnet på qvarnen sett tilltalade Gustaf Petersson med handen slå ut fönster å drängstugan och att en gosse hos Norling dervid biträdde; att tilltalade Sjö sedan fönsterna blifvit utslagna kastat en stång, hvarpå varit fästadt ett skynke, bland buskarne; att Sven Petersson, som kastade stenar in i trädgården, medan tumultet varade kommit till vittnet, som gått afsides i en angränsande åkerlycka, och i förebrående ton frågat om vittnet kommit på ”efterslängen”; samt att vittnet, när folkhopen, som i öfrigt utgjorts af en stor mängd för vittnet okända personer, tågade fram åt Dunkahalla, igenkänt Svarfvaren Andersson. Vidare kännedom hade vittnet icke om ifrågavarande tilldragelse.
35:o Arbetskarlen Carl Lindström kunde icke meddela några upplysningar i saken.
36:o Arbetskarlen Johan Svensson: att vittnet, som är boende i grannskapet af Häradshöfdingen Fricks egendom och Onsdagen den 26 sistl. September varit der på arbete, haft sin mesta sysselsättning nämnde dag i stallet och på backen derutanför, samt hade af sådan anledning icke kommit i tillfälle att gifva akt på det uppträde som under aftonen ägde rum; att emedlertid vittnet förmärkt att tilltalade Johan Larsson blifvit slagen af Mjölnaren Jonsson samt att Häradshöfdingen Drake under tumultet tagit fast uti tilltalade Carl Hansson, som stod bland många andra, och förmanat honom att stilla sig, men Carl Hansson hade svarat: ”Herrarne tänka sätta oss på arbetshuset, men vi skola i stället sätta herrarne dit”; att vittnet tyckte att Svarfvaren Dahlgren var den siste af den folkhop, som slutligen rusade ur Bränneriet, men att vittnet icke vågade bestämdt intyga sistnämnde förhållande.
37:o Arbetskarlen Johannes Andersson på förstaden: att vittnet, som uppehållit sig vid Häradshöfdingen Fricks qvarn, Ondags aftonen fått se en stor menniskomassa komma antågande till Häradshöfdingen Fricks egendom under sång och höga rop; att skaran genast efter framkomsten dit började kasta sten mot drängstugubyggningen, å hvilken en person, som vittnet icke kände, ryckte ut fönsterbågarne, samt derefter föröfvade hvarjehanda annat öfvervåld; att vittnet bland den församlade skaran hörde sägas att den person, som vid tillfället bar en fana, var tilltalade Stensättaren Sjö; samt att vittnet bland nu närvarande tilltalade igenkände Sven Petersson och Johan Larsson vara de hvilka under tumultet vid nämnde tillfälle häktades.
38:o Skräddare-arbetaren Johan Rehnstedt: att sedan våldsamheterna fortfarit en stund i Häradshöfdingen Fricks trädgård, hade vittnet begifvit sig dit och funnit en soldat vara öfverfallen af tre eller fyra bland våldsverkarne, af hvilka vittnet icke kände någon, samt att vittnet uppmanat dem att lemna soldaten i fred. I öfrigt kunde detta vittnet icke meddela någon upplysning i saken.
39:o Gårdsägaren Carl Bergsten: att vittnet, som ej varit i staden på Tisdagen den 25 September, nästpåföljande dag varit närvarande, då en folkhop vid vindbron öfverföll Herr Kaptenen Löwenhjelm, dervid några för vittnet okände personer ryckte honom i kläderna, men vittnet hade sig icke bekant anledningen hvarföre bemälte Herr Kapten antastades; att sednare på dagen, kl. ungefärligen 3 eller 4, flere personer, bland hvilka vittnet påminde sig Carl Jonsson, Arbetskarlen Almqvist, Skomakaren Ljungberg, gossen Johan Arfvidsson och Sven Israelsson eller Svensson ankommit utanför Bergstens gård och förebrått Widlund derföre att han köpte upp smör, samt under hotelse att ”det annars skulle blifva annat af” förbjudit honom att vidare uppköpa sådan vara; tilläggande vittnet att samlingen utanför Bergstens gård varit ganska talrik och Skomakare Ljungberg varit den, som vid nämnde tillfälle mest utmärkt sig.
Berättelserna upplästes och vidkändes; hvarefter Stadsfiskalen Strömberg framställde påstående, att i dag inkallade Sven Ahlin, Johan Lönnegren, Anders Johan Lundström och Gustaf Petersson måtte, på grund af den bevisning som i afseende på deras delaktighet uti ifrågavarande uppror redan förekommit, förklaras skyldig att genast träda i häkte; hvilket yrkande af bemälte tilltalade bestriddes. Parterna fingo afträda, medan öfverlägggning skedde till följande för dem, åter inkallade, afsagda
Beslut.
Rådstufvu-Rätten, som för närvarande icke finner skäligt bifalla Åklagarens yrkande om häktning å tilltalade Ahlin, förklarar, med anledning af de i dag under ransakningen uppdagade omständigheter, Johan Lönnegren, Anders Johan Lundström och Gustaf Petersson skyldige att genast träda i häkte, och uppskjutes i öfrigt ransakningen till nästkommande Onsdag den 17 i denna månad, kl. 9 f. m., då Åklagaren och de på fri fot varande tilltalade, de sistnämnde vid hemtningsäfventyr, böra personligen tillstädeskomma och de häktade för Rätten inställas; börande Åklagaren till sagde dag hafva inkallat Vagnmakaren Himmelman och hans Gesäll Andersson jemte Skomakaren Ljungberg, Tapettryckaren Dyberg och Murare-handtlangaren Danielsson, till svaromål i saken gemensamt med öfrige tilltalade, och då jemväl vara försedde med den bevisning, hvarpå Åklagaren ytterligare kan äga tillgång i målet.
Beträffande Herr Advokatfiskalen Svalanders yrkande, i anledning af vittnet Lundqvists vittnesmål, vill Rådstufvu-Rätten derom meddela yttrande sedan detta protokoll blifvit uppsatt och justeradt.
De häktade återfördes till häktet. Som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.
