fersenska fideikommiss. Steninge (Uppl.) o. Ljung (Östergötld). — Hans son 4) F., Axel v., grefve, krigare, ämbetsm., f. 1719 Sthm, flere år i fransk krigstjänst, i fin. krig. 42/43, 57 gen.-löjtn., 63 gen., 70 fältmarsk., 72/73 riksr., 86 en af de 1:a ledarn, i Sv. akad., d. 94 Sthm. F. tillhörde hattpartiet, f. likt han var en talangfull chef, o. är en af frihetstidens mest framstående personligheter. Till Gust. III stod F. i spändt förhåll.; men i smnsvärjn. mot kon. o. i dennes mord 92 har F. ingen del. Skr.: Hist. skrifter (utg. af R. M. Klinckowström, 1867/72). — Hans son 5) Hans Axel v., grefve, ämbetsm., f. 1755 Sthm, kom helt ung i fr. krigstjänst, deltog 80/83 i nordamer. frihetskr., rådgifvare t. o. delaktig i d. franska kon.-parets olyckl. flykt från Paris 91, gen.-major 92, 99 kansl. f. Upps. univ., 01 riksmarskalk, 02 gen.-löjtn., 09 gen., skändl. mörd. und. ett pöbelupplopp i Sthm 10. Skr.: Le comte de Fersen et la cour de France (utg. af R. M. Klinckowström 78).
Ferstel, Heinr. v., ty. arkit., f. 1828 Wien, d. 83 ss. prof. v. Polytechnikum där. Högrenässansens hufv.-represent.
fertīl, lat., fruktbar. -itēt, fruktbarhet.
Fesch, Joseph, fr. kardinal, halfbror t. Nap. I:s mor, f. 1763 Ajaccio, d. 39 Rom.
fess, tonk., b (♭) för f.
fess l. fez, en hos greker, turkar o. andra oriental, folk brukl. hufvudbetäckn., best. af en rund, skärmlös, vanl. röd mössa m. tofs. Ben. eft. st. F.
Fess l. Fez, hst. i Marokko, v. Sebufloden, omkr. 140,000 inv. Arab. univ., praktfulla moskéer. Fordom utgångspunkt f. karavanhand, m. Mekka.
Fessān, l. Fezzân, sydligaste landsk. i Tripolis, best. af en 750 km. lång o. 600 km. bred oas-sträcka. 43,000 mohammed. inv. Hufvudort: Mursuk.
festīna lente, lat., skynda långsamt! d. v. s. skynda utan att fjäska.
festivitēt, lat., högtidlighet.
festōn, it., blomsterband, blomranka.
fetāliebröder, se vitaliebröder.
fête (fät), fr., fest, högtid. — Fetera, fira, väl emottaga.
fetiāles, lat., hos de gamla romarne krigspräster, s. hade i uppdrag att förklara krig o. afsluta förbund.
Fétis (fetis'), Franç. Jos., belg. mus.-lärd, f. 1784 Mons, d. 71 ss. direkt, f. konserv, i Brüssel. Skr.: Traité de la fugue et du contrepoint, Biogr. univ. des musiciens m. m.
fetisch (af port. feitiço, trolleri), liflösa, men i folktron besjälade föremål, s. några vilda folk (negrer) ägna gudomlig dyrkan. -ism', dyrkan af fetischer.
fett, kem., namn på i djur- o. växtvärlden förekommande, af kol, väte o. syre bestående, i rent tillstånd smak- o. färglösa ämnen, lika ur råmaterialen tillgodogöras gm urkokning i vatten, smältning, pressning l. extraktion med kolsvafla l. dyl. F. är lösligt i eter, bensin o. s. v., till en ringa grad i alkohol, men olösligt i vatten. Med afs. på konsistensen delas f. i talg o. olja; ett mellanliggande slag kallas ister. Behandl. med alkalier lämnar det såpa o. tvål. -emboli, läk., tillstoppn. af hårrörskärlen med fettpartiklar, kan medföra döden, -hjärta, läk., med fett öfvervuxet hjärta l. sdt hjärta, hvars muskulatur gm uppkomsten af fettkorn i muskelfibrerna fettvandlats. Den förra formen af fetthjärta är lättare att behandla m. framgång än den senare, hvilken oftast leder till döden.
fet-tisdag, tisdagen näst eft. fastlagssöndagen, så kallad, emedan det var sista dagen före påsk, då man fick äta kött.
