Antis'tenes fr. Athen, filosof,
stiftare af den cyniska skolan omkr.
400. Dygden det enda medel till
lycka.
antis'tes, lat., föreståndare, titel på en högre präst i den reform. kyrkan.
Anti|taurus (-a͡u’-), bergsträcka i asiatiska Turkiet, vattenskillnad mel. Kisil Irmak o. Eufrat. -tēs, gr., retor. smnställn. af två motsatser, -trinitārier, motståndare t. treenighetsläran.
An'tium, g. geogr., Roms hamn. Nu Porto d’Anzio.
antiunionis'ter, motståndare t. förening mel. den luth. o. reform. kyrkan.
antologī, gr., eg. blomstersamling, utvald diktsaml. Grek. a.: saml. af öfver 300 gr. skalder, utg. af Jacobs (1794/14, 13 bd), o. en rom. a., mindre betyd., utg. af Riese 1869/70.
Antomars'chi (-ki), Franc., f. 1780 Corsica, d. 38 Kuba. Napoleons läkare på S:t Helena.
An'ton, kon. af Sachsen, f. 1755, reg. fr. 27, d. 36.
Antonell'i, Giacomo, kardinal, statsm., f. 1806 Sonnino, Pius IX:s statssekret. 50, verkade för reform. i kyrkostat. o. d. i katol. kyrk., d. 76.
Antonell'o da Messina, mål., f. omkr. 1414, d. 93 Venezia.
Antonīnus, 1) A. Pius, rom. kejs., f. 86, adopt. af Hadrianus, reg. fr. 138 mildt, d. 161. — 2) A. filosofen, vanl. kallad Marcus Aurelius, d. förres adoptiv-s., f. 121, reg. fr. 161 på ett ädelt o. rättskaff. sätt, förde krig mot markomannerna. Skref »Själfbetraktelser» på grekiska, tillh. d. stoiska skolan, d. 180.
Antonīus, Marc., rom. statsm., f. 83 f. K., 50 tribun, 44 konsul m. Cæsar, hämnades på dennes mördare, landsförvist, slagen v. Mutina 43, triumvir m. Octavianus o. Lepidus, bedårades i Egypten af Kleopatras behag, bröt m. Octav., slagen vid Actium 31, dödade sig i Egypten 30.
Antōnius, namn på två helige: 1) A. d. store, grundl. munkväsendet, f. 251 i Egypten, d. 356, 105 år gammal. — 2) A. af Padua, f. 1195 Lissabon, d. 31 Padua, djurens skyddspatron.
antōniuskors, se a.-orden.
antōniusorden, stift. 1095 af Gaston o. upphöjd till orden af Bonifacius VIII m. d. helige Augustinus’ regel; svart kåpa m. blått T-form. kors (a.-kors).
antonomasī, gr. retor., trop, hvari användes en egensk. i st. f. ett nom. propr., l. ett nom. propr. i st. f. ett släktbegr. (Ex. d. evige för Gud, Cicero för talare).
antra|cēn, kem., C14 H10 = 178, förekommer i ringa mängder (0,25 till 0,3 %), i stenkolstjära. Färglösa fjäll. Tjänar t. framställn. af alisarin. -cīt, svart stenkolsvariet., svårförbrännlig, med matt låga. 95 % kol. Viktigt bränsle.
Antrim (änn'-) grefsk. i den irl. prov. Ulster, 3,084 kv.km., 461,240 inv.
antropo|fāg, gr., människoätare. -līter, gr., förstenade lämn. af människokroppar, -logi, gr., läran om människan, hennes utveckl., väsen, utbredn. Sönderfaller i zoologisk, allmän, deskriptiv, -metri, gr., läran om mskokroppens måttförhållanden. Anv. bl. a. till ledning för identifiering af förut straffade brottslingar. -morfism', gr., åsikt tilläggande Gud mänskl. gestalt.
Antwer'pen, Anvers, belgisk prov., 2,831 km., 888,980 inv.; hst. A. v. Schelde, 380,000 inv., hamn, befäst citad., Rubensstaty, museum, arsenal, dockor, varf, bot. o. zool. trädg., akad. Blodbad 4⁄11 1586. Vapenstillestånd 12⁄4 1609.
Anūbis, egypt. gud = den gr. Hermes, son till Osiris.
Anund, Bröt-Anund, Uppsalakon. under forntiden.
Anund Jakob, sv. kon., son till
