stift., t. 1848 förföljdt religionssamf., som söker återställa apostol. renheten samt fattigdomen inom kyrkan.
Waldenström, 1) Paul Peter, teol., predikant, f. 1838, 74/05 lekt. i Gäfle, mångår. ledam. af riksd:s andra kam. Religiös vältalare. Bildade 1878 Sv. Missionsförbundet. Ifrig frikyrkoledare. Vidtberest. Utg. Pietisten (68/76), Vittnet (76/80). Skr.: Om försoningens betydelse, Till Österland (95/96) m. m. — Hans bror 2) Joh. Ant., läkare, f. 1839, d. 79 ss. prof. i Uppsala. Förf.
Waldis, Burkhard, ty. lärodikt., d. omkr. 1556. Skr.: Esopus m. m.
vāle, lat., lef väl!
Valence (-langs'), fr. st. v. Rhône, 26,946 inv.
Valen'cia, 1) ford. kon.-rike, nu prov. i Span., 10,751 kv.km., 1,587,533 inv. Hst. V. vid Guadalaviar, 213,550 inv. Domk., univ., citadell. — 2) Se Narvaez.
Valen'cia, st. i Venezuela v. V.-sj., 124,000 inv.
Valenciennes (-langsiänn'), fr. st. v. Schelde, 27,538 inv. Fästn., spetstillverkn., handel.
Vālens, rom. kejs., af sin bror, kejs. Valentinianus I, 364 upphöjd t. medreg. i Östrom. rik., 378 v. Adrianopel slag. o. död. af goterna.
Va'lentin d. hel., d. 306 ss. martyr. Dag 14/2.
Valentiniānus, 1) V. I, förträfflig rom. kejs., 364 reg. i Västrom. rik., d. 375. — Hansson 2) V. II, medkejs. i V.-rom. rik., 392 dödad af franken Arbogast. — 3) V. III (V), son till Constantius, medkejs. i V.-rom. rik., lät sin moder Placida o. Aëtius regera, mördade d. senare 454; själf mördad af Petronius 455.
Valeriāna officinalis L., Valerianeæ; roten lämnar gm destill. m. vatten gul eter. v.-olja.
Valeriānus, Publ. Licinius, rom. kejs. 253/60, d. i pers. fångenskap.
Valārius, Joh. Dav., skald, f. 1766, ämbetsm., 26 ledam. af sv. akad., i d. 52. Skr.: Visor o. sångstycken, Vitterhetsförsök m. m.
Valārius Flaccus, Cajus, rom. ep. skald, d. 89 e. K.
Valērius Max'imus, rom. hist. i 1:a årh. e. K.
Wales (wäls), m. Engld fören. furstend., v. del. af Storbrit., 19,341 kv.km., 1,720,609 inv. Bergland; delas i 2 del., Nord- o. Syd-W., 12 grefsk. Hst. Pembroke. — 1536 fullständ. fören. m. Engld.
Valfader, Odin ss. stridernas ledare.
Valhall, nord. myt., Odins borg o. de i striden fallna hjältarnes bestämmelseort. Af guld och med 540 portar.
Valkiala, socken i Tavastland. Slag 29/4 1790.
valkjord, jordart. förvittringsprod. af grönsten o. d. min., v. Aachen, i Sachsen, Engld m. m. Anv. t. klädesvalkn., fläckuttagningsmed., i tapetfabr. m. m.
valkyrjor, nord. myt., tjänarinnor i Valhall, dit de förde de i strid fallna kämparna.
Wall, Ax. Rud. Maur., publ., f. 1826, d. 93. Utg. 48/57 »Friskytten», grundade 64 »Dagens Nyheter». Skr.: Nyckel till almanackan m. m.
Vall'a, Laurent., it. humanist, f. 1407 Rom, d. där 57 ss. påflig sekreterare.
Wallace (wåll'es), 1) Will., skotsk frihetshjälte, f. 1276, befriade Skottld fr. Englands herravälde, slagen 96, 05 förråd. utlämnad t. Engld, s. å. afrättad. — 2) Will., eng. komp., f. 1814, d. 65. Komp. operor o. pianostycken m. m. — 3) Alfr. Russel, eng. naturf., f. 1823 Usk, har uppställt en af Darwin oberoende evolutionsteori.
Valladolīd (valja-), sp. provins i Gamla Kastil., 7,569 kv.km., 278,561 inv Hst. V. v. Pisuerga, 68,789 inv. Ärkeb., univ. Colombos dödsort.
Wallander, 1) Jos. Vilh., genremål., f. 1821, 57 ledam. af o. 67 prof. v. Fria konst. akad., d. 88
