Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
110

hoppas vid tiden i fråga alltjämt på en gynnsam utgång av slaget vid Ypern. Svårigheterna i ett tvåfrontskrig visa sig på nytt i hela sin utsträckning och betydelse.

Vad som felas i stridskrafter å vår sida, måste ersättas genom snabbhet och energi. Jag är säker på, att allt, som står i mänsklig makt, i det hänseendet skall presteras av arméledningen och trupperna. Redan den 10. november står 9. armén anfallsfärdig, den 11. bryter den fram med vänstra flygeln längs Weichsel, och högra norr om Wartha. Det är hög tid, ty det ger sig redan till känna, att även fienden vill rycka fram. Ett fientligt radiotelegram förråder, att nordvästfrontens arméer, det vill sålunda säga allt, vad som finnes av ryska krafter från Östersjön till och med Polen, den 14. november skola igångsätta ett djupt infall i Tyskland. Vi rycka initiativet från den ryske högste befälhavaren, och då han den 13. kommer underfund med vår operation, vågar han icke genomföra den stora stöten mot Schlesien, utan kastar alla disponibla krafter att möta vårt anfall. Därmed är Schlesien för tillfället räddat, och det första målet för vår operation uppnått. Skola vi utöver detta kunna tillkämpa oss ett stort avgörande? Den fientliga övermakten är under alla förhållanden väldig. Detta oaktat hoppas jag på något stort.

Det skulle gå utom ramen av denna bok, om jag nu ville giva en om ock blott allmän överblick över de stridshändelser, som sammanfattats under benämningen »Slaget vid Lodz».

I växlingen mellan anfall och försvar, mellan att omfatta och omfattas, genombryta och genombrytas visar denna kamp på båda sidor en lika förvirrande bild. En bild, som i upphetsande vildhet överträffar alla slag, som hittills rasat på ostfronten!

I förening med Österrike-Ungern hade det lyckats oss att dämma upp Halvasiens flodvåg.

Detta polska fälttågs strider slutade emellertid icke vid Lodz utan underhöllos alltjämt från båda sidor. Nya