Sida:Ur mitt liv.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
142

Övertagandet av ämbetet ur min företrädares händer försiggick strax efteråt. Vid avskedet räckte mig general v. Falkenhayn handen med orden: »Gud hjälpe eder och fäderneslandet!»

Vilka skäl, som föranlett vår plötsliga kallelse till detta nya verksamhetsområde, erfor jag varken vid mitt tillträde till min nya befattning eller senare av kejsaren, vilken alltid med aktning tänkte på min företrädare. Att giva dylika fakta rent historiskt värde har jag aldrig haft håg för och saknade då dessutom tid. För beslutens fattande stodo ju oss icke dagar utan timmar till buds.


KRIGSLÄGET I SLUTET AV AUGUSTI 1916.

Det krigsläge, varunder ombytet i ledningen av operationerna ägde rum, var enligt de intryck, jag först fick, följande.

Förhållandena på västfronten voro icke utan sina betänkligheter. Verdun hade icke fallit i våra händer och hoppet att söndermala den franska härens kraft i den väldiga eldbåge, som bildats omkring fästningens nord- och nordostfronter, hade icke heller förverkligats. Utsikterna till framgång för vårt anfall därstädes hade blivit allt mindre, men företaget hade ännu icke uppgivits. Vid Somme rasade striden sedan nära två månader. Där avlöste den ena krisen den andra, och våra linjer utsattes ihållande för det yttersta hållfasthetsprov.

På ostfronten hade i sydöstra delen av Karpaterna den ryska offensivens bränningar slagit ända upp mot bergskammen. Om denna sista skyddsvall för det ungerska landet med nu disponibla krafter skulle kunna hållas mot nya stormanfall, måste efter de föregående händelserna anses tvivelaktigt. Även i landet framför Karpaternas nordvästra del var läget ytterst spänt. Visserligen hade därstädes de ryska