Hoppa till innehållet

Sida:Ur mitt liv.djvu/150

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
148

Tyskland ofta riktat den förebråelsen mot högsta krigsledningen, att densamma för stärkandet av Turkiets stridskraft skulle splittrat sina egna medel. Vid detta omdöme tog man icke i betraktande, att vi just genom nämnda understöd gjorde det möjligt för våra allierade att i längden hålla mer än 100,000 man av motståndarnas bästa stridstrupper borta från våra mellaneuropeiska krigsskådeplatser.


DEN TYSKA HÖGSTA KRIGSLEDNINGEN.

Erfarenheterna från våren och sommaren 1916 hade visat nödvändigheten av att upprätta en ledande och fullt ansvarig befälsmyndighet för oss och våra allierade härar. I samförstånd med de regerande statsöverhuvudena skapades en högsta krigsledning. Den överläts åt Hans majestät tyske kejsaren. Chefen för tyska högkvarterets generalstab erhöll rätten att »på uppdrag av denna högsta krigsledning» utfärda anvisningar och träffa överenskommelser med de förbundna härarnas generalstabschefer.

Genom det stora tillmötesgåendet och det förtroendefulla samarbetet med de mig i övrigt jämställda generalstabscheferna vid de förbundna härarna kunde jag inskränka användningen av min nya rättighet till några enstaka synnerligen viktiga krigiska avgöranden. Behandlingen av gemensamma politiska och ekonomiska frågor föll icke inom området för högsta krigsledningens verksamhet.

Min uppgift bestod följaktligen uti att meddela de allierade de ledande synpunkterna för den gemensamma krigföringen och samla deras krafter och verksamhet till uppnående av det gemensamma målet. Det skulle motsvarat allas våra intressen, om högsta krigsledningen, med bortseende från enskilda särintressen, ja till och med under uppgivande av vissa för avgörandet oväsentliga hänsyn, hade kunnat tillkämpa sig en genomgripande framgång på en av huvudkrigsskådeplatserna. Det låg emellertid i