Sida:Ur mitt liv.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
216

underlätta övervintringen för trupperna. Orderna härför utdelades för sent. Till följd härav drabbades genom hunger och köld hela truppdelar av det förutsedda fördärvet. Och kommer kanhända aldrig någon sång, aldrig någon hjältedikt att förtälja om deras tragiska slut, så må dock detta ske på denna anspråkslösa plats.


U-BÅTSKRIGET.

Tänk eder 70 millioner människor, som till hälften hungrande framleva sitt liv och bland dem många, vilka på grund av hungerns verkningar duka under! Tänk på de många späda barnen, som till följd av mödrarnas svält dö, och på de otaliga barn, som i hela sin livstid komma att förbliva sjuka och avtärda! Icke borta i Indien och Kina, där en obarmhärtig, hårdhjärtad natur vägrat jorden det välsignelserika regnet, utan här mitt i Europa, mitt i kulturen och mänskligheten! En hunger framkallad genom maktspråk och våld av människor, vilka sedan skryta med sin civilisation! Var finnes då civilisation? Stå de som människor högre än de, som i det armeniska höglandet till hela den civiliserade världens fasa rasade mot värnlösa och därför straffade av ödet i tusental drabbades av en eländig död? Till dessa hårda anatolier har för visso knappast någonsin någon annan ande än hämndens talat, med all säkerhet aldrig människokärlekens.

Varthän syftar då dessa för övrigt så »civiliserades» maktspråk? Deras plan är tydlig. De hava insett, att deras krigskraft icke är tillräcklig att tillkämpa deras tyranniska vilja segern, att deras krigskonst förbliver gagnlös mot deras motståndares stålnerver. Alltså böra dessa nerver förstöras! Lyckas det icke genom strid man mot man, så lyckas det kanhända bakifrån över hemorten. Man låter kvinnorna och barnen hungra! Det verkar »Guds vilja» på maken och fadern vid stridsfronten, om också icke genast,