Sida:Ur mitt liv.djvu/61

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
59

honom snabbt icke blott hans underlydandes utan även den rhenska befolkningens förtroende.

Under min stabschefstid hade VIII. armékåren år 1897 kejsarmanöver. Hans majestät kejsaren och konungen var belåten med prestationerna i exercis och fälttjänst. Till festligheterna i Koblenz hörde även avtäckningen av monumentet över kejsar Wilhelm I vid Deutschen Eck, den vackert belägna punkt, mitt emot fästet Ehrenbreitstein där Mosel faller ut i Rhen.

Till följd av min nära nog fyraåriga tjänstgöring såsom stabschef vid ett armékårkvarter hade jag hunnit så långt i tjänsteålder, att min utnämning till brigadchef icke längre kunde ifrågakomma. Jag utnämndes därför efter denna tid, år 1900, till chef för 28. infanterifördelningen i Karlsruhe.

Denna utnämning beredde mig alldeles särskild glädje. Mina tidigare tjänsteförbindelser med storhertigen gjorde, att ett utomordentligt välvilligt emottagande kom mig till del från Deras kungliga högheters storhertigen och storhertiginnan sida, vilket även utsträcktes till min hustru och gjorde oss mycket lyckliga. Därtill kom det härliga badensiska landet med sin naturskönhet och sina trohjärtade invånare samt Karlsruhe med sina talrika möjligheter till studium av konst och vetenskap och med sitt alla tjänstekretsar omfattande sällskapsliv.

I infanterifördelningen förenas för första gången alla tre truppslagen under en befälsmyndighet. Därigenom blir en fördelningschefs tjänst mångsidigare, höjer sig över smådetaljerna och kräver en inverkan, som övervägande avser det stora i kriget.

Med innerlig tacksamhet i hjärtat lämnade jag i januari 1903 Karlsruhe, emedan min allerhögste krigsherres förtroende kallade mig i spetsen för IV. armékåren.

Därmed övertog jag en oerhört ansvarsfull befattning, i vilken man i regel kvarstår längre än på andra militära poster, och vari man i likhet med