Ett ord till inledning.
.
En stor del af efterföljande porträttutkast hafva förut varit tryckta i tidningar och tidskrifter. Det är således föga nytt, som härmed bjudes allmänheten. Den förhoppning, som föranledt mig att i denna form utgifva dem, är, att de samlade skulle kunna säga ett och annat, som hvarje karaktäristik för sig ej kan.
Först och främst erbjuda dessa författare inbördes stora olikheter. Man har talat mycket om den skola, som nu går under namn af den nya. Men hvad som här är värdt att besinna, är, att denna aldrig utöfvat ett nivellerande inflytande på sina lärjungar, utan att den fastmera tyckes egnad att uppmuntra till vårdande af individualitetens särmärken för hvilka det är vår tids ära att hafva väckt aktning.
Jag har så sparsamt som möjligt användt orden realism, idealism o. d. ty de hafva oftast synts mig snarare leda bort från än fram till själfva saken.
Men hvad är då här »saken»?
Jo, saken är den, att den nya dikten i främsta rummet fordrar, att ett skaldevärk skall bära en bestämd personlighets prägel. Det är den nya tidens största och mest fruktbringande tanke, att den af hvarje människa begär, att hon skall söka komma underfund med sin egen innersta egendomlighet och på detta underlag skapa sin karaktär. Den nya diktningsande som nu går genom världen, har icke gjort annat, när den tog de nya skaldernas sinnen fångna, än lärt dem att böja sig under samma lag, som gäller för andra människor. En skald i våra dagar vill ej säga annat, än hvad som är en frukt
