hela Schandorphs karaktär, att han trots sin sena mognad dock tydligen är den mest harmoniske af alla det yngre Danmarks diktare.
När man länge varit epigon, är det ett tecken till friskhet att kunna undersöka sitt eget eller ett snarlikt själstillstånd och opartiskt och strängt säga domen deröfver. Efter Schandorphs första novellsamling 1875 kom också romanen »Uden midtpunkt», der han tecknat gengångaren från 1840-talet, den entusiastiske gamle studenten, som hänförts af alt och arbetat i intet, som nött ut sin energi vid bålarne och som aldrig gifvit en själfständig insats i hela den ofantliga massa af andras idéer, han upptagit som sina och hvilka han bar till torgs som en täckmantel öfver sin egen inre nakenhet. Sådan har för visso Schandorph aldrig varit. Men det har varit en tid, när han fruktat att blifva det, och det är ej enbart iakttagelsen af andra, som lärt honom greppet på denna karaktär. Det har varit en akt af frigörelse, under hvilken han själf växt stark, och efter hvilken han blifvit en annan.
⁎
När det gäller att förstå en författare, kan man
lära icke så litet af att se efter, hvilka slags
karaktärer han med förkärlek tecknar. Schandorph har
naturligtvis, som de flesta andre, gifvit typer af den
mest olika art; men i början vill jag hålla mig till
ett slags naturer, som komma igen och som hvar
på sitt sätt äro lika karaktäristiska för mannen och
för hans utveckling.
