företag hemma. »At han vilde bort overhovedet var ret vel begrundet i hans natur. Han var paa en maade temmelig energisk. Han havde starke ønsker og begjeringer, og han krevede dem opfyldte med stor utaalmodighed, tilbøjelig til at sætte livet pistolen for brystet, naar der var noget han vilde. Vente efter noget, være sig godt eller ondt, kunde han ikke.» — »Men da det nu stod sig saaledes, var det ham dobbelt ulideligt, att han ikke havde held med sig i et vigtigt punkt, kjærlighed. Fast ovebevist om, som den slags naturer alltid ere, at der er en stor og mægtig lykke i vente for dem i verden, søgte han naturlig dennes højeste udtryk i kjærlighed.»
Det är en mycket fin och ofta använd iakttagelse af Topsøe, att en människas sätt att taga sin uppgift här i lifvet i allmänhet står i det närmaste samband med hennes sätt att uppfatta, söka efter eller låta sig tagas af kärleken. Stephan och Steensen, som drömma om ett mål i lifvet så där i allmänhet, poetisera också gentemot kärleken. Sandberg och Svendsen, som äro jämna, osammansatta naturer, finna lika naturligt sitt arbete, som de finna en ledsagarinna genom lifvet. Langsted och Fleming, som äro skeptiska i allmänhet, äro det först och främst, när det gäller kärleksförhållanden. I Hastings lif blir det också hans kärleksförhållande, som bestämmer resultatet. Han söker lyckan, och han finner arbetet. Eller rättare sagdt — han finnner lyckan i arbetet. Han finner kanske icke den lycka, han drömt sig. Men han får något att värka för. Han har kämpat sig ifrån den oro,
