2.) Sådana, som äro af annan Religion, än den omförmälte, enkannerligen de som slå sig til uppenbar ogudacktighet ock förargerlig Atheismus ock märkia låta, skola ej brukas i något ämbete i Riket, hwarken andeligit eller werldsligit, högre eller lågre, mycket mindre til Ungdoms uptucktan ock Skole-wäsendet[1].
3.) Til den ändan stadfästar Kongl. Maj:t de härtils giorde Religions-Förordningar, särdeles den af 1655. ock 1686. års Kyrkio-Lag, hwilka, när af Ständerna, så nödigt pröfwes, komma at förbättras. Doch tillåtes främmande Herrskapers Ministrer af annan Religion, fri Religions-öfning i deras hus, således at, utom deras enskylte ock medföljande Tiänstefolck, ingen annan, fast den ock wore af samma Religion, bemälte Gudstiänst får biwista. Andre har i Riket för Tiänsters, eller Handel ock Handwärcks samt annan närings skuld wistande eller nedsuttne Främmande, måge förrätta sine tiänster ock andre skiälige förehafwande, samt för sig sielfiwe ock i sine hus förrätta hwad deras Gudstiänst fordrar, så länge sådant in privato, stilla och utan förargelse skier, men ej hålla samqwämen, hemligen eller uppenbarligen, eller draga Lärare in i Landet, anten til Religions-öfning eller deras Barns uptucktelse, eller i annat upsåt, wid straff, som Förordningarna innehålla: Skolandes Barnen uti Wår Lära upfödas, så framt de wilja winna Burskap. Den som här i Riket försmädar Guds Ord ock Wår Ewangeliske Gudstiänst, af hwad Religion han ock wore, skal som en Guds Ords Försmädare efter föregången Dom ifrån sin Tiänst afsättias, ock efter omständigheterne til Lifwet eller eljest utan Nåde straffas[2].
4.) Kongl. Maj:t wil ej ifrån Riket något afsöndra, hwarcken genom Arfskifte, eller Donationer ock Förläningar.[3] Arf-Förstar, som til Regementet ej komma, böre inge Förstendömen eller Länder anslås, utan låta de, jämbwål ock Printzessorne, sig åtnöija med den Stat ock Underhåll i Penninge-Inkomst, som dem med Riksens Råds ock Ständers samtycke kan tillagd warda. Printzessor, då de utgiftas, undfå deras wanlige Brude-Skatt[4].
