then öfwerhengande olyckon, flydde af sin gård, men blef doch ärtappad om natten vti sin grannas stugu, hwarest någre Dalekarlar lågo och sufwo, men hörde thet tal, som Håkan hade med Bondan, at han, til at vndwika blifwa illa och hårdt handterat af the vpeggiade Dalekarlar, skulle föra honom fången och bunden in vti Falu Kista, hwarmed han förmodade rädda sit lif. Men thetta talet rögde honom, at han af några Dalekarlar blef gripen och införd i then Kista, som han begärt at komma vti. Dagen efter om morgonen blef han vtförd för hela allmogen, som hierteligen fägnade sig deröfwer, at de fingo se honom. Tå begynte the med åtskillige frågor förewita honom thet, hwar öfwer the woro så förbittrade blefne, nemligen, Huru lenge han hade hyst hos sig Hr. Eric Sparre? Hwarföre han warit Erland Biörnsson och Jacob Näf behielpelig, at vpstella thet falska bref, emot Hertig Carl, som af Kyrkioherdan Herr Hans wid Koppar Berget blifwit vpläsit? Om han icke af theras årliga vtskylder til Cronan, med stöld och tiufweri sig ricktat? Hwilken sidsta fråga therföre blef honom föresteld, efter han vti the få år, som han vpburit Cronans rentor hos them, hade kommit til ganska stor rikedom, at det syntes omöjeligt wara för en så ringa karl, som han war, inom en liten tid samla så mycket egendom genom sit egit arbete och flit, med mindre han skulle, som ock then tiden wanligt war, gripa til de för Cronans räkning insamlada och vpburna medel. Therföre föllo somlige på the tankar, at lefwerera honom lefwande bundan i Hertigens hender, på thet han måtte göra redo och räkning för Cronones vpbörd, eller stå thet straf, som han förskylt, om han råkade i någon Ballance. Men åter andre, i synnerhet Bergsmännen, som hade sig sådana personers illistiga strek bettre bekant, ropade ther emot, och wille ingalunda, som theras ord woro, at man then stora Konungs-tiufwen skulle släppa lefwande, på thet han sedan med lögn och fagra föreställningar hos Hertigen, ei skulle få tala sig frå galgan, then han med sit tiuweri hade förtiänt. The gåfwo sig förthenskul ei förr til frids, än han måtte fram för hela hopen och stå sit straf. Dock tilstadde de, at en
Prästman fick kommo fram, som efter föregångit Skriftermål,
