Sida:Utförlig Berättelse om Thet namnkunnoga Stånge-Bro-Slag.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
36
Cap. 3. Om Hufwud-drabbningen.

lefwerera the Fem Herrarna ifrå sig, hwilka med ganska sorgbundna hiertan togo afsked frå sina Fruer, och gofwo sig vti Hertigens wåld. [1] När thetta war giordt och alla fiendteligheter afstannade, tog man

sig

  1. Thesse 5 Herrar och Råds-personer woro Gustav och Sten Baner, Eric Sparre, Turo Bielke Nilsson, och Jöran Posse, hwilka Hertigen, innan han reste ifrå Linköping, öfwersände vnder förwar til Nyköping, med befallning, at the icke tilsamman, vtan hwar för sig särskilt skulle satte och wäl förwarade blifwa. Konungen skref wäl, medan han ännu qwar war i Linköping, til Hertigen, och begärade, at them, i hans förwar stadda Herrar, motte fritt lemnas, emot caution, resa hem på theras gårdar. Men Hertigen swarade samma dag, at thet icke woro nyttigt för Råds-Herrarna resa hem, för gemena allmogens raseri skul och förbittrande på them, hilket the låtit förmärkja, när the budo til taga them lifwet af, vnder wägen til Nyköping, men blefwo af then medföljande wachten ther ifrån hindrade. Thes vtan swarade Hertigen, at thet ei stodo i hans macht, hälst Ständerna hade ock i then saken at säja. The blefwo altså qwarsittjande i hächtelse, til thes the år 1600 blefwo tillika med flera Herrar til Linköping förde, at ther stå til rätta, och lageligen swara til the beskylningar, som Hertigen emot them anförde. När thet altså kom til process, och the blefwo öfwertygade, at hafwa stämpladt mycket ondt i Riket, faller Georg Posse vtaf thesse 5 här nämnda på knä, tilstår sig til en del wara skyldig, och ber Hertigen om nåd, then han ock åtniöt. Men then andra 4, som förfäktade sin sak, och wille ei gifwa goda ord, dömdes til döden af the församlade Ständerna, och moste på Linköpings torg then 20 Martii år 1600 låta sit blod rinna, fast theras Fruar, barn och anhöriga med knäfall budo til at blidka Hertigen, men fåfängt. Medan thessa Herrar woro i Linköping höllos the i förwar på Slottet, i thet rummet, som nu brukas til Lands-Contoir. Efter aflifwandet begrofwes the alla 4 i en graf wid stora Wästra dören i Dom-Kyrkian.
        Om thesse Herrars begrafning hafwer Hertig Carl skrifwit sålunda til tå warande Biskop i Linköping, Mag. Petrus Ölandus;

    Carl med Guds Nåde, Swerigis Rikes regerande Arf-Furste, Hertig til Sudermannaland, Närichie och Wermeland, &c.
    Wår gunst och nådiga wilje tilförene: Wi hafwe förnummit af ider skrifwelse, til wår Secreterer Michel Olofson, at theras lijk, som nu sidst ther i staden för theras missgiärningar rättade blefwe, skole ännu stå ther i Dom-Kyrkian obegrafne och gifwa mycken stank och lucht vtaf sig. Så ändoch wi nådigast efterlåte, at the måtte ther i Dom-Kyrkian begrafne blifwa; så hafwer thet icke warit wår wilje, såsom ei heller ännu är, at theras grifter skulle murade eller någodt åfwan jord vphögde blifwa. Hwilket wi icke heller wele, at j tilstädia skole, vtan låte then med thet allerförsta tilsamman vti en eller twå grafvwer niderlagde blifwa, wid thet rum, vpå then Norre sidha, som wi tilförene hafwe gifwit besked om, så framt annars skeer, då skole j weta, at wi icke wele hålla ider thet til godhe, Gudh befallandes, af Nyköping then 8. Aprilis år 1600.
    Carolus.

    P. S. Wi befalle Eder, Biskop Peder, at j låte the döde kråpper komma til jorden, men stort prång welle wi icke, at man ther med hålla skal, efter såsom theras gerningar thet heller icke förtient hafwe, ther retter drer efter, Gud här med befallat.