Sida:Utkiken.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

106


Lugn du sitter, lyssnar ej derpå.
Fastän stormen i ditt strängspel griper,
Ack! du sjunger lika gladt ändå —
Lycklig du, som ingenting begriper!